Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopolds bref till Reuterholm, efter originalen i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds bref till Reuterholm. 121
11.
Då jag för tvenne postdagar sedan ägde den
tillfredsställelsen at i några hastiga rim uttrycka min fägnad och min
tacksamhet, hade jag ännu ej erhållit dessa ovärderliga och nya
vedermälen af Eders Excellences beskyddande godhet, som Eders
Ex-cellences nådiga bref befallde mig at hoppas. Min Commissionair i
Stockholm har sedan underrättat mig at han från vederbörlig ort
emottagit å mina vägnar dessa för mig så vigtiga handlingar, och
det, utan all afgift. Nådige Herre, jag vet ej mera huru jag skall
betyga min djupa vördnad och erkänsla: min prosa har dertill lika
så litet ord som mina verser. Eders Excellences ädla och
välgörande hjerta har värdigats nedlåta sig ända till de ringaste
omsorger; och har velat at dess välgerningar skulle vara äfvenså
aldeles till skänks som den alt uplifvande naturens. Emottag,
Nådige Herre, med lika godhet det svaga uttrycket af min och
min erkänsamma hustrus eviga tacksamhet. Det är icke i min
förmåga at så ofta ombyta orden deraf som Eders Excellence
genom nya ämnen förnyar behofvet at upprepa den.
Nej, det är ej möjligt at göra godt, på en gång med större
ädelmod och mera intagande behag. Eders Excellence värdigades
skrifva mig till, för mer än ett år tillbaka, at Ers Excellence
oagtat sexton års hoflefnad likväl ännu ägde ett hjerta. Ack!
Och långsamt tynade dess hopp —
Men Dagens Gud, som rymden målar,
På fästets azur-döme rann opp —
Från middagshöjden af Dess lopp
Gjöts lif och sällhet i Dess strålar;
Naturens utsigt blef förbytt
Af Gudens lifvande förmåga;
Till dälden trängde sig dess låga
Och blomman föddes der på nytt ....
Men dit — hur sträkte sig Ert öga
Från höjden till min ringhet ner?
Det är Förtjensten blott Ni ser
Br anblick värd ifrån det höga;
Och jag — 3ag äger ingen mer,
Ån den, att evigt dyrka Er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
