- Project Runeberg -  Samlaren / Tolfte årgången. 1891 /
143

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopolds bref till Reuterholm, efter originalen i Riksarkivet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Leopolds bref till Reuterholm. 143

Är sådant öde hennes dygders del,

För Tadlets törst, hvad brunn, i hennes fel!

Här qvällar giftet, som Förtalet gjuter,

Här doppas pilen hvarmed Hatet skjuter.

Fel, svaghet, brister, — saknar hon dem? Nej.

Naturen har dem, hvi Förtjensten ej?

För molnets välde Dagens stjerna viker.

Den luft vi andas smittans dunster bär.

Det gyllne äpplet maskens boning är,

All glans fördunklas och all styrka sviker.

Till afdelt mått Naturens Herre gett,

Som ljus och styrka, äfven dygd och vett.

Hvart menskligt verk har mensklig brist till moder.

Förträffligheten, hur dess vinge späns,

Har dock, i allt, en viss, fast hemlig gräns,

I Glucks musik, Popes vers, och Sergels stoder,

I sjelfva Dygden, huru hög hon käns.

Passionen doldt vid hennes väsen låder,

Som slaggets ämne vid metallens åder.

Den slutna klippan dem förenta ger;

I pröfvarns degel, deras söndring sker.

Så, från de dygder vi med fel förena,

Drar Tadlets konst de senare ,-illena;

Och af den eld, som brann så himmelskt klar,

Förråder klumpen1), som dess näring var.

O med hvad glädje det en svaghet finner!

Hur det fördelar, — och fördubblar den!

Hur den hålls fram; och vänds; och vänds igen!

Och hvilka tillrop alt af mängden vinner!

Ty mängden vand at föras — och bero,

Har brist på tanke; men är rik på tro.

Hur stark basun ock Lögnen låter höra,

Förspills dock ej ett ljud af hennes öra,

Och hennes öga vidsträckt sperradt opp

Ser skuggan faslig, fastän — ingen kropp.

Hvad under ändtlig? Medelmåttan lider

Af all den höjd som hennes öfverskrider.

Dess enda tröst är felen hos en vis.

1) 1801 års upplaga har stoftet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:16:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1891/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free