Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopolds bref till Reuterholm, efter originalen i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds bref till Reuterholm. 151
Secr. Edman anförtro mig. Ehuru gerna jag hedrar mina gömmor
med det som flutit ur Eders Excellences penna, har jag dock trodt
mig icke böra behålla dessa. Det har icke kostat mig en stor
Till Kungen.
Här lämnas Dig Min Kung! Dens billd som Du sielf valt till en föresyn
för din bahna. Måtte Ditt namn en dag med lika rätt niuta samma
odödelig-het! Så är för Din Kgen och ditt foleks lycka ingen önskan mera öfrig utom
den enda: att dina Lefnads år må fördubblade räcka emot hans!
Den som frambär Dig detta Offer, har altifrån Din Vagga redan tillhört
Dig. — Han har ofta burit dig på sina armar — ömt delat Dina och
fäderneslandets faror — och skall med nöije gå ned af Scenen, då han sedt sina
önskningar för Dig uppfyllas, och varit ett vittne till Din och Sverges sällhet.
Till Hertigen.
Den som altifrån sin första Ungdom tillhört Dig Min Prins! Som i denna
lyckliga ålderns sorgfrija dagar med Dig knöt de fasta band, dem inga faror
och inga skiften någonsin sedan förmått upplösa; Som med ömmaste känsla af
alla de plickter emot Dig, en sådan Vänskap honom ålaggt, ännu lika oförändrad
skall läggas i mullen: Han vet i denna stunden ingenting annat att gifva Dig
än denna Billd sedan han sjelf redan så helt och hållen är dig tillhörig.
Dessa Reuterholms utkast återgåfvos af Leopold i följande verser:
Till Konungen.
Dig lämnas här, Min Kung! Dens Bild, hvars hjelte-lopp
Ditt val till mönstret gjordt för Egen banas lagar.
Vinn Hans odödlighet! Så fylls Ditt Rikes hopp;
Men vinn, med lika dygd, ett dubbelt mått af dagar,
Så fylls vårt hopp ej blott, men all vår önskan opp!
Tag denna skänk af den, som Dig sin kärlek svurit
Då Du, i vaggan ren, hans första hyllning fick;
Som Dig, i lugnets dar, på trogna armar burit,
Och delt bekymrens lott, i farans ögonblick.
Nöjd skall han träda ner at Skuggans hvila njuta,
Då sina önskningar för Dig han fylda sett:
Sett kring Din thron sin glans en tryggad sällhet gjuta,
Och blifvit vittne till den Du åt Sverge gett.
Till Hertigen.
Den som var Din, Min Prins! från ålderns första Vår,
Och knöt med Dig det band, i dessa glädjens år,
Hvars styrka hållit prof mot faror, tid och öden;
Som, oförändradt öm, till sidsta andedrag,
För samma Vänskaps rätt, och samma Pligters lag,
Skall — som i lifvets dar — Dig höra till i döden :
Han ger Dig denna Bild, — det enda han, till slut,
Har öfrigt af sig sjelf, som ej är Ditt förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
