Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om 1600-talets dramatik. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Bidrag till kännedomen om 1600-talets dramatik.
författarens egen handskrift bevarade stycke, hvilket härefter
meddelas, behandlar samma ämne som Messenius redan dramatiserat,
nämligen Disas historia. Det uppfördes vid distingen 1687 i
Kungl. Stallet i Upsala inför en särdeles vaid publik, bestående af
enkedrottningen, drottningen och kronprinsen m. fl. Hufvudrollen
utfördes af författarens broder Olof Celsius, och själfva
representationen inleddes med en latinsk Oratio de Disa, Sveciæ Regina,
hvari själfva sagan retoriskt utlades och framstäldes.
En jämförelse med Messenius’ liknämda drama tränger sig
naturligen genast på läsaren, men ehuru Celsius måste hafva känt
till detta, som väl var ett stående repertoarstycke vid
marknadsföreställningarna under distingen i Upsala, kan man dock ej säga,
att hans drama utgör någon bearbetning af detta. Det förutsätter
endast den i Upsala välbekanta sagan om Disa och förhåller sig
därför fullt själfständigt till det äldre stycket. Handlingen är
raskare och författaren har fullkomligt försmått den arkeologiska
apparat, genom hvilken Messenius sökt väcka marknadsfolkets
undran. En annan väsentlig olikhet ligger i formen. Under det
att Messenius’ drama är affattadt på knittel, är detta helt igenom
skrifvet på prosa, och så vidt jag kan minnas, är Celsius’ stycke
det första svenska, där detta konsekvent genomföres; Dido är
visserligen till den ojämförligt största delen på prosa, men i slutet
öfvergår författaren till alexandrinen. Den prosa, som Celsius
mäktar skrifva, smakar väl stundom ej så litet af samtidens
ryktbara kanslistil, men torde i det hela kunna anses såsom tämligen
ledig efter den tidens fordringar. I prosan låg onekligen en önskan
att närma skådespelets och det dagliga lifvets språk till hvarandra;
samma språkliga naturalism torde ock kunna spåras i det
användande af bonddialekt, som författaren här i likhet med Prytz,
Messenius m. fl. föregångare gör. Afsikten härmed var väl
äfven att åstadkomma en komisk värkan, något för hvilket
författaren onekligen röjer sinne. I det handskrifna stycket märkes dock
det komiska elementet troligen vida mindre än det framträdde i
värkligheten, enär de komiska scenerna vanligen tyckas hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
