Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Vallerius och Musiken till Gamla Psalmboken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Harald Vallerius Och Musiken till Gamla fsalmbokeli. l†
tyckes V. med förkärlek hafva sysslat med de psykofysiska
frågorna, hvarigenom han stälde sig på en mera »exakt» ståndpunkt
än de flesta samtida filosofer.
Sina åsigter om musikens teori, hvilka verkligen synas vara
värda forskares uppmärksamhet, nedlade Vallerius i tvenne senare
disputationer utom den första. Äfven denna, »Disputatio
Physico-Musica de sono», tyckes han sjelf hafva författat att döma af
præ-ses’ (Andr. Norcopensis’) tillskrift till honom »juvenem de sono
perite philosophantem»; den innehåller, på sex tättryckta ark i
4:0, 83 »theses», hvilka, här och der späckade med upplysande
teckningar, ingående behandla de till akustiken hörande frågorna
om tonernas uppkomst och förhållande till hvarandra, grunderna
för det harmoniska ljudet, octaven o. s. v. En fortsättning deraf
bildar en 1686 utgifven afhandling, för hvilken V. sjelf var præses
och hvilken kallas »Disputatio Physico-Musica Secunda» och
börjar med thesis 84 och ark G, gående t. o. m. th. 122 och blad I.
Denna senare afdelning af Vallerii musikteori handlar »de modis»
d. v. s. om »certa tonorum intervalla», hvilka uppkomma »ex 7
octavæ specibus & gradibus». Anmärkningsvärdt är, att förf.
exempelvis omtalar en stor del af de gamla svenska psalmerna samt
de för dem bäst passande tonarterna; detta var ju ett slags
specimen för det blifvande uppdraget med koralernas arrangerande.
— Den tredje afhandlingen (år 1698), af respondens 01. Retzelius
dedicerad till Haqvin Spegel, »maecenas magnus» upptager, på 56
sidd. 8:o, till behandling den musikaliska takten, hvarvid talrika
exempel, bl. a. från militärmusiken (s. 54) meddelas i notskrift.
Vallerius förråder i alla dessa disputationer stor beläsenhet i den
äldre och samtida tyska, franska och italienska musiklitteraturen;
så t. ex. citeras P. Gassendi och framför alla A. Kircher, en då
berömd forskare på detta område.
Vallerii praktiska förmåga, både såsom exekutör och
kompositör blef emellertid långt mer uppmärksammad än hans teoretiska
insigter. På kunglig befallning fick han vid flera högtidliga
tillfällen uppföra musik och kallades för den skull icke sällan till
Samlaren XIV. «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
