Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopold och Reuterholm. II. Af H. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopold och Reuterholm. 41
en parodie på det Ehrenmalmska Lofquädet. Denna Ode väckte
mycket uppseende, och retade Ran ofantligen, samt gaf honom
vedervilja för den af honom octrojerade Tryckfriheten. Publiquen
igenkände uti denna målning Baronen, hvilken, före sin upphöjelse,
icke blifvit omtalad utan som en ifrig gesäll i Frimureriet, vid
uppbyggandet af Salomons Tempel, som en anhängare af
Cag-liostro, Mesmer och St. Germain, som en Andeskådare,
Skattegräfvare, m. m. Men Svedenborgare var han icke.
Efter tryckta exemplaret i K. B:ts saraling af "Verser till och öfver enskilda
personer’5 meddelas här "det Ehrenmalmska Lofqvädet".
Vördnads och Glädje-Tankar, yttrade vid Tidningen
om Hans Excellence Herr Baron Reuterholms
Uphöjelse til lika Värdighet med Rikets Herrar.
Stockholm, tryckt hos Anders Zetterberg, 1793.
Du! som så högt på Snillets vingar
Ditt dygderika väsende
Till ärans ljusa rymder svingar
Låt mig Dig detta offer ge:
Du äger dertill dubbel rätt
Först af den dygd, som sjelf du skattar,
Dernäst af den, Din ädla Ätt
Uti Sitt sköte innefattar.
På Tiberns blomster-krönta strand,
Der med en ljuf och manlig tunga
Du räckte Cicero Din hand: —
Der — visste Skalderne Dig sjunga:
Men då til våra örons fröjd
Din röst blef hörd på Balthens stränder,
Ack! Hvi blef ej den låga höjd
Som Skaldens ömma rökverk tänder?
Jo! — Vördnaden är ofta stum;
Men brottsligt vore nu att tiga,
Och på den höjd, dit Snillen stiga
Bör äfven Sångmön få ett rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
