Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Svensson Lemwijk. Af E. Meyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Olof Swensson Lerøwijk.
lyckade antiteser, gifver ban på ett pregnant sätt en bild at’ den
last han gisslar, i det han i en eller annan situation teckuar dess
representant. Så t. ex. skildrar han den fåfänge:
... Itt blottat hufwud på gatan gifwer honom inehra krafft ähn een
godh Måltidh. — I herberget håller han sigh som een Chevalier, och
talar mycket om hofwet: än oc werdigas han icke til at tala Vthan om
the stoore, och thet icke uthan på it sätt, sin familiaritet med them at
tilkenna gifwa: Och thet ståår honom heel wäl an, när tilhörarne honom
medh förändring anskåda, ty thet synes honom wara, lika som the tå
säv a wille, huru lycksalig är then man som är så stoor hoss the stoore !
— Oc under then skiule-kappa it bref at efftersökia, hwaruthi thet
kunde staa något nytt, drager han een heel handfull breeff fram aff sin
byxsäck, hwar på han sielff hafwer skrifwit utskriffterne medh the
aldra-högsta titler: Och när han hafwer läst halfparten aff hwar uthanskrifft,
löper han resten igenom med een mumlan: Och thet icke uthan at
til-kennagifwa hwadh för een Herre som hafwer tilsendt thetta, hwadh för
een ädel Matrona thetta, och hwadh the theruthi aff honom begärandes
äro: Thet sidsta stycke Papier är iust the nya dender som honom
öfwer-skreffne äro från hans Hög-werdige wen uthi hofwet i Frankerijke.
Mitt under måltid kommer hans Laquais swettigen in medh itt
förseglat breeff från hans creditör som nu hooter honom medh thet första
at låta arrestera, och hwiskar tienaren thenna onda tiende i siu Herres
öra. I thet nämpner han een aff Rådsherrarna öfwerliudt, och säger, then
saak är honom wal bekant. Och när han hafwer frågat honom, hwar han
hafwer lemnat sin medhtienare, sender han honom uthi örat om itt paar
nyja spårläder och hans strumpor han hafwer låtit försöla(?). Och när
den nu halfwäges är bortgången, kallar han honom igen och säger öfwerliudt:
Thet är intet angeläget, låt then största packen blifva ther til iag sielff
kommer, och när han än tå får kallat honom något närmare till sigh,
hwisskar han til honom (doch så man thet wäl kan höra öfwer thet ganska
bord) om hans Carmosijn kläder blifwa heelt ferdiga til then bestämbda
tidh, medh the andra är icke så stoor hast.
Han peetar sina tänder när hans maga ännu är heel tom, och frågar
om phasaner i it gemeent herberge, . . ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
