Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jubelfesten 1693. Ett bidrag till Storhetstidens kultur- och literaturhistoria. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 Jubelfesten 1693.
gen1), som af Folcher dedicerats till prins Carl, och som var
försedd med tvenne lyckönskningsskrifter till den förre af
professorerna C. Lundius och J. Arrhenius, utvecklade författaren ganska
vidlyftigt och med en mängd noggranna citat i 16 »Articuli»
Fabii klokhet och vishet i fred som i krig, betonande särskildt att
lyckosamheten i hans företag berodde på hans vördnad för
gudaviljan, så att han i allt var en värdig förebild för en folkets
ledare och fosterlandets fader2).
Under dessa festdagar hade flera qväden utkommit, i hvilka
jubileet glädjehelsades. Under sin vanliga signatur utgaf biskopen
i Linköping Haquin Spegel en dikt med titel Sacratn
Festivita-tern . . . anno 1693, die 26. fetmar, pie peractam, Seculari
Car-mine Horatiana arte, sed Christiana mente grattis supplexque
cele-bravit Hq. Sp. (Upsaliæ, ett ark fol.), innehållande först på latin en
bön till Gud i 12 sapphiska strofer och derefter en helsning till
konungen i disticha samt slutligen på svenska några verser tili
»Civibus Bonis» hvari skalden framhåller att Gud nu
Förnyar sit Förbund, ther på wår Sälhet henger
Wår andeliga Frid, wår Samwetsro förlänger.
Ty Hundrade Åhrs tid nu hafwer jämt förfluttit
I hwilken wi med frid then rena Läran nuttit,
1) Tryckt i Stockholm 8:o, 12 + 68 sidd.
2) Den, som skrifvit berättelsen (/) [Eric Benzelius d. y.?], har rid
omnämnandet af denna disputation antecknat: »och wardt mig anförtrodt att
opo-nera, dhet och skedde till K. M:tts nådige behag och dhe flere Högförnähmes
nöije, som Cancelleren Gref Bengt Oxenstierna lät förmärcka». — Swedberg
berättar i sin Lefnadsbeskrifning (jfr Totties biografi I, sid. 126 f), att han vid
denna disputation offentligen ingrep — andra källor tala icke derom —, i det
han skulle afbrutit opponenterna, då dessa ville [naturligen å embetets vägnar]
förfäkta åsigten att öfverheten vore icke af Gud, utan vald af menniskor (den
då moderna fördragstheorien), och yttrat, att sådant vore icke tillständigt säga
i Kongl. Maj:ts närvaro, allrahelst Paulus i Romarbrefvet (13: 1) bestämt sade
motsatsen. Äfven skulle Swedberg offentligen gifvit respondenten Folcker, som,
ehuru teol. studerande, var elegant klädd »med en stor yfvig, pudrad peruk,
lång spetshalsduk med röd bandros och således på det verldsligaste manér
utputsad», en allvarlig förmaning för denna, en blifvande prest föga anstående
verldslighet. — Denne Folcher var den samme, som sedermera såsom professor
i Pernau blef anklagad för pietism och derefter under många år hölls i
fängs-ligt förvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
