Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Olaus Martini's episkopala verksamhet. Af H. Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till kännedomen om Olaus Martinins episkopala verksamhet. 117
statutum, som the skola rätte sig effter, när the sijne ecclesias
vi-sitere, huilchet skee skall twå reessor om åhret ete». I ingressen
till ofvannämnda prostestadga kallas biskoparne »superintendentes
generales» och anföres,att prostarne i Tyskland kallas
»superintendentes speciales». Vidare förekomma i samma stadga den
uttryckliga föreskriften, att prostarne minst två gånger årligen skulle
visitera sina kontrakts församlingar. Äfven föreskriften, att prostarne
skulle tillse, att prästerskapet förde anteckningar öfver döpta och
vigda, öfverensstämmer med ärkebiskopens »förmaning» vid 1608
års synod o. s. v.
Af dessa handlingar, som nu in extenso meddelas i
»Samlaren», synes bland annat, att Olaus Martini i likhet med flera andra
af 1600-talets kyrklige styresmän lifligt behjärtade den
kateketiska folkundervisningens vikt och betydelse. Särskild
uppmärksamhet synes böra fästas vid ärkebiskopens föreskrift i 1607 års
cirkulärskrifvelse, att prästerskapet skulle med flit förhöra »barn,
när the gå förste gång til sacramentet, at the intet slippa ther til för
ähn the kunne läse catechismum och, så mykit mojeligit tvära kan,
förstå». Månne vi icke ega rätt att uti detta stadgande se en liten
ansatts till införandet af de först långt senare stadgade och brukliga
särskilda kristendomsförhören vid ungdomens första nattvardsgång?
Hos Olaus Martini förmärkes vidare ett tydligt sträfvande att
sätta skriftermålet i sammanhang med nattvarden. (Se mom. 2 af
anförda cirkulärskrifvelse). Som bekant var enligt 1571 års
kyrkoordning skriftermålet en själfständig kultakt utan förbindelse med
altarets sakrament, Under våra kyrkohistoriska forskningar hafva
vi dock påträffat ett prästmötesbeslut af så tidigt år som 1592,
hvilket stadgar, att »ingen tüstädies oskrifftet gåå til Herrens
Nat-ward»1). Först genom 1686 års kyrkolag blef denna bestämmelse
gällande för hela svenska kyrkan.
Olaus Martinins föreskrift vid 1608 års prästmöte, att prostarne
tvänne gånger årligen skulle visitera sina kontrakts församlingar,
1) Prästmötesbeslut i Strengnäs 1592. Wexiö Gym. Bibl. Foliovolym
N:o 7.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
