Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet.
utan hvarje replik afslutas med ett helt rimpar1); att det någon
gång, fastän sällan, förekommer repliker af blott en vers, gör
naturligtvis intet undantag härifrån.
Huru har nu Messenius kommit att antaga detta egendomliga
syllabiska system?
Ett par enstaka äldre fall af dylika verser inom den religiösa
diktningen kunna ej utgöra en tillräcklig förklaringsgrund; jag
skall längre fram omnämna dem.
Närmast till hands ligger det att söka förebilden inom
Tysklands dramatiska literatur2). Jag har redan nämt, att det fansen
tendens hos flera dramatici — och det just hos några af de bästa —
att använda uteslutande 8-stafvig vers med manligt rim; uti Birks
Susanna finnes blott ett enda, antagligen på tryckfel beroende
verspar med kvinligt rim. Det har uttalats den förmodan, att detta
skulle bero på efterbildning af den antika metriken3). Gengenbach
och Kolross förete samma egendomlighet, likaså Hans Sachs och,
ehuru ej så utprägladt, Frischlin. Ackermanns båda dramer har
jag genomsett utan att finna något kvinligt rim4). Alla dessa,
utom Hans Sachs, försöka emellertid att tillfredsställa accentens
fordringar, medan de (åtminstone Frischlin) icke alltid taga det
särdeles noga med stafvelseräkningen. Möjligen har dock någon
regel för den dramatiska versen blifvit uppstäld, som påbjudit dess
8-stafvighet. Denna skulle då hafva missförståtts af Messenius så
till vida, som han tillåtit sig att äfven begagna kvinliga rim, utan
att öka stafvelseantalet. Jag genomgick all mig tillgänglig lite-
1) Undantag finnas dock t. ex. i Disa IV: 2, Signill II: 3, 4; IV: 1; VI: 3.
Blanckamäreta I: 5; Christmannus II: 4, IV: 5. Uti Thisbe förekommer
»Reim-brechung» och är i tredje akten t. o. m. rätt vanlig.
2) Utan tvifvel har jesuiterdramat, som blomstrade i Ingolstadt, där
Messenius förvärfvade sin doktorstitel, haft inflytande på honom, men literatur
däröfver tyckes ej existera* Minor a. a. s. 23 angifver ingen. — Zeidler, Studien
u. Beiträge zur Gesch. d. Jesuiterkomödie (Theatergeschichtliche Porschuugen 4)
behandlar endast senare tider.
3) Pilger, a. a. s. 150.
4) Bächtold, a. a. s. 301; Sommer, a. a. s. 98. Frischlins och Ackermanns
dramer utg. i Bibl. d. liter. Vereins in Stuttgart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
