Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet.
finnes flere exempel på, att man följt den sistnämda principen uti
dikter, som hafva ett didaktiskt innehåll. Så i ett par dikter,
införda i P. Bullernæsius’ Colloqvium christianum de mendacio (tryckt
1619). Ett Epigramma af Jonas Palma, hvaraf några rader äro
anförda i Schücks literaturhistoria s. 352, är skrifvet på
alternerande 8- och 7-stafviga verser. Än hafva de förra kvinligt och de
senare manligt rim, än är detta förhållande omkastadt; stundom
äro alla verserna kvinliga. Stafvelseräkningen är ganska noggrann.
En annan dikt i samma arbete, skrifven af den sedermera såsom
orientalist bekante Jonas Hambræus, har en egendomlig meter,
nämligen femtonstafviga, parvis rimmade verser med cæsur efter den
sjunde eller åttonde stafvelsen. Andreas Joh:s Arosiander
försvenskade (1633?) på prosa Apollonii, konungens af Tyrus historia;
företalet är skrifvet på i hvarandra inskjutna 8-stafviga manliga
och 7-stafviga kvinliga verser. Accenten är oftast klen; så till
exempel rimmas »dotter — bätter» såsom manliga. — Exemplen
kunna nog ökas.
Den bekante astronomen Sigfrid Aron Forsius har afslutat sin
blott i handskrift befintliga Physica med en lofsång om 23 strofer1),
som väl närmast äro bygda på betoning. I sitt verk Speculum
vitæ humanæ (tryckt 1614) står han jämväl på samma botten;
stroferna äro sexradiga med rimflätningen aacbbc, hvarvid tredje och
sjette verserna hafva tre höjningar, de öfriga fyra. Men därjämte
är Forsius här äfven stafvelseräknande, dock på sitt eget vis, i
det han nöjer sig med att låta de med hvarandra rimmande
verserna få samma stafvelsetal2). På detta sätt få den tredje och
sjette versen 7 till 8 stafvelser, de öfriga 8 till 10. För att
för-tydtiga systemet aftrycker jag här en strof med utsatta accenter
ur afdelningen »VII Senex».
1) Ett stycke är anfördt af Wieselgren i Samlaren IX: 111.
2) Denna sträfvan att iakttaga en syllabisk princip åtminstone inom
rimparen har jag tyckt mig återfinna äfven någon gång annorstädes t. ex. hos
Brasck; dock kan ju detta förhållande vara oafsiktligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
