Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. 21
brukat allahanda slags bruklighe Rijm, som then gode Läsaren
wäl see kan. Men at thetta hafwer migh här til warit förswårt,
syntes migh the andre twå [rättare: tre] Böcker medh gemeene
bruklighe Rijm aff siw, 8. 9. och 10 syllaber, med lika swarande
ender, at bruka wela. Then godhe Läsaren wille thetta til thet
bästa vptagha och vthtydha. Faren wäl».
Dessa ord har man nu fattat så, som skulle öfversättaren hafva
öfvergifvit sin stafvelseräkning och återgått till knitteln. Detta är
emellertid ett misstag. Det är icke stafvelseräkningen, utan den
konstfulla strofbygnaden, som öfversättaren funnit öfverstiga sina
krafter; han använder i bok 2—4 nästan utan undantag *) rimpar,
hvilka än äro 8-, än 9-, än åter 10-stafviga, men städse i samma
kapitel hafva ett bestämdt stafvelsetal. Omväxling åstadkommes
äfven därigenom, att i ett kapitel användes uteslutande manliga
rim, i ett annat uteslutande kvinliga, medan i ett tredje båda
regelbundet omväxla. Med »gemene bruklige rim af 7, 8, 9 och 10
syllaber» menar öfversättaren således alldeles icke knittel, utan just
syllabisk vers, och detta yttrande är för oss så mycket viktigare,
som det till fullo ådagalägger, att stafvelseräkningen vid denna tid
var deri, åtminstone på vissa håll, erkända metriska grundlagen.
Vid arbetets slut vänder sig öfversättaren åter till läsaren med
klagan öfver, att verserna i originalet »icke hålla theras rätte mått
och Syllaber, såsom rätte laghlighe Rijm wara skola. Ty hafver
iagh migh beflijtat att hålla i hwar Fabel sitt eghit slags Rijm,
effterföliandes D. Lutheri, Lobwassers och andra Höghlärdes bäst
gillade Rijm, så myckit Syllaberne wedhkommer. Ändoch at iagh
och icke neekar här finnes brist i Syllabernes quantitet medh
up-stijghande och nedhfallande, men Arbete[t]s swårheet och
ledsam-heet hafwer thet wollit, ty iagh hafwer migh welat skynda til
enden. En vprichtigh och godhwilligh Domare kan aff
Exemplarens collation ther om väl döma. Itt bundit tal böör wara bundit,
itt lööst lööst».
1) Ett dylikt s. 369 vid citat ur »Switzaren».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
