Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet.
hafva lika många stafvelser, antingen rimmet är manligt eller
kvinligt; således här samma förhållande som hos Messenius och
hans grupp!
Då Lindschöld annars begagnar kortare verser, äro dessa bygda
enligt rytmens lagar, dock så, att man flerestädes påträffar fel
häremot; särskildt har Lindschöld alltför ofta tagit sig friheten att
utbyta en jamb mot en troké i versens första fot.
Af längre versslag använder han med förkärlek en 13-stafvig
vers, som beredt Mellin åtskilliga svårigheter, enär han icke vet
om han skall våga anse den för syllabisk. Den förekommer dels
tillsammans med en sexstafvig vers (s. 104 och 121), dels ensam —
och detta vida oftare, nämligen icke blott flerestädes i stor
utsträckning i balletten, utan äfven uti »Ehre- och
Lyekönsknings-Rijm» 1670 och i »Le Carrosel» 1672. Jag kan för min del ej
finna annat än, att Lindschöld här följt den syllabiska principen,
trots de relativt talrika fel mot denna, man på de flesta ställen
påträffar 1). Först och främst torde det vara tvifvelaktigt om
Hansellis aftryck är fullt riktigt2). Vidare torde det vara antagligt,
att Lindschöld förutsatt sammandragningar eller elision på flera
ställen, t. ex. i sjette, sjunde och tionde verserna s. 150. Han har
nämligen själf på några ställen företagit rätt våldsamma
sammandragningar, hvilka naturligtvis varit öfverflödiga, om han icke
åsyftat ett visst stafvelseantal, såsom i följande på s. 145 och 150
förekommande verser:
1) T. ex. i Rimmen från 1670 af 136 verser 21, som innehålla en stafvelse
för mycket eller för litet; se vidare hos Melin.
2) Uti originalupplagan har jag endast haft tillfälle se Den stora Genius.
Vid en jämförelse med Hansellis aftryck visar det sig, att utaf de 8 verser i
IV: 3, som enligt Melin (s. 19) skulle vara oregelbundna till stafvelsetalet, en
icke är det.
The andra beskyllningar ha äfven så god grund,
heter det i original upplagan, således 13-stafvigt: Hanselli (s. 125) har
uteslutit så. Liknande är förhållandet med andra versen uti IV: 1, där
Hanselli (s. 119) genom att skrifva »alla» i st. för »all» fått en 14-stafvig vers. —
Melin säger att af »Carrossel»-verserna tre (v. 16, 19 och 41) äro 15-stafviga,
hvilket är misstag; de äro 14-stafviga, liksom ock den 18 versen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
