Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Versekrig» under frihetstiden. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Versekrig» under frihetstiden. 43
Författaren var den aflidnas son Jonas Bang, hvilken i de
biografiska noter, som bifogas qvädet, säger sig vara den »som icke utan
för hög sinnets och hiertats frätande rörelse nu behiertar sin sälla
Mammas dödeliga frånfälle». Den aflidna var, säger han:
Utaf en wyrdig ätt och gammal Prästestam
I kalla Biarmas Land och Thules blada hallar,
Wid Ofwanhedens Gård och blomsterrika wallar
Wår dyra döda först i Liuset kommit fram.
Sonen-poeten upphöjer så sin »franska Mamma» och sin »tappra
Moder» för hennes bildning och vett och utbrister slutligen:
Farwäl O! Jesu Brud, Farwäl, Farwäl, Farwäl,
Du far med glädje bort til Gud, din käre Fader,
Gud en så wäntad wän undfägnar ganska gläder,
Som med all trones frucht bekrönt sin dyra siäl.
O Gud, o at du tröst af högden til oss sande,
Gud, lät wår ända bli som söta Mammas ände!
Dessa plattheter måste, trots sonens sorg, verka skrattretande.
Men skrytet öfver modrens förträfflighet och slägtens ålder väckte
också förargelse, och denna tog sig uttryck i några kringspridda
Anmärkningar öfwer Jonas Bångs utaf Trycket utgångna
Grafskrift wid dess moders timade dödzfall, hvari denna genomgås
vers för vers — likaledes på vers. Bång klandras för att hafva
velat lysa med »antiqvariskt wett», hans epitet om modren
brännmärkas och slutligen önskar kritikern:
Gud lät din ända bli som Mammas söta ända!
I en annan dikt hånades
Min Herre I som har uppå poetiskt sätt
Ehr döda mor till lof och effterwerldens minne
Uprest ett Epitaph med magra ord på linne,
Giordt ehr och henne til odödlig Biarma-ätt.
Kanske nu döden slutligen spelade poeten ett spratt, och
Då kunde ju en dehl utaf hans önskan hända
At sachta somna af wid söta morkiärs ända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
