Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om folkets visor i uppteckningar och skillingtryck. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord om folkets visor i uppteckningar och skillingtryck. 67
Både i dessa äldre visböcker, i de nyare uppteckningarna och
i skillingtrycket förekomina visorna ej sällan i en stympad eller
förvrängd form. I skillingtrycket inträffar detta dock mera sällan än
man är böjd att tro; detta beror naturligen på att man alltjemt
aftryckt efter tryck. I många fall äro dessa aftryck bättre än
uppteckningarna, hvarföre de flesta utgifvare gjort väl, om de jemfört
sina uppteckningar med skillingtrycket.
Stundom börjar tryck såväl som uppteckning med en strof
midt uti en visa; denna strof har väl då strax blifvit populär och
visans föregående strofer hafva lemnats åsido. Så är t. ex.
förhållandet med den visa, som man vanligen börjar med »Om dagen
vid mitt arbete», en visa, hvilken verkligen har utseende af att
vara diktad bland folket. I skillingtrycket förekommer den dock
merendels fullständigare än i våra på uppteckningar hvilande
samlingsverk ; der börjar den vanligen »Ack högaste himmel och fallande
jord» och omfattar tio strofer, af hvilka nyss anförda bekanta rad
inleder den fjerde. Ett annat exempel ger en äldre fosterländsk
visa som vanligen angifves börja med strofen »Våra fader gingo
på, fast de fingo stötar». Denna strof är emellertid egentligen den
nionde i ett qväde, som (i tjugufyra strofer) utkom först 1715 med
titel »Gudfruktige Soldaters och Trogne Undersåthares dägeliga
Upmuntringsqwäde» och början »Lifvet alla hålla kärt, det är af
naturen». Redan på 1730-talet blef emellertid i skillingtrycket
synligt ett utdrag deraf inledt af nyss angifna nionde strof och kalladt
»De unga Swears och Göthars Romerska Bardalust», och i denna
förkortade form har visan omtryckts ännu på 1850-talet. Dess
författare skall strax omtalas.
I vår ännu långtifrån kända vislitteratur, både den i
handskrifna visböcker, i uppteckningar efter muntligt föredrag och i
skillingtryck uppbevarade, finnas emellertid en mängd luckor, som
säkerligen icke ens efter noggrann forskning skola fyllas. Då ocb
då dyka nemligen upp visor, till hvilka endast föregångare i en
mycket långt aflägsen tid kunna påvisas. Lagus meddelar t. ex.
i Nyland såsom n:o 209 en visa med början: »Anna är min ädla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
