Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rasmus Nyerups svenska brefväxling. Af K. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rasmus Nyerups svenska brefväxling. 131
»Det har en historisk litterärisk vigtighet, om också dess kritiska af
Danmarks nya skola skulle ogillas, som jag dock knappt tror, efter vår
egen alldeles icke behagat fortsätta striden, sedan denne skrift utkom, och
oaktadt det beröm den har vunnit i Stockholms Posten bordt reta den
att kasta sig öfver henne. Men då de facta den anför ej kunna nekas
och de grundsatser den utvecklar ej kunna vederläggas, gäller om den
hvad Pfeiffel låter igeln säga: Verschlingen hannst du mich, allein du
kannst mich nicht verdauen».
I hans »antologi» förekomma — skrifver han många anonyme
stycken af honom själf t. ex. »Sympathiens födelse», »Poeten och
flugan», »Miraklet», »Vänskapens danande» (fritt öfversatte från
Parny och Pfeififel) m. fl.
År 1825 hade Wallmarks vackra döttrar njutit gästfrihet hos
»den vidtberömde Nyerup, Princeps bibliothecarioriim i Norden både
i anseende till kunskaper och hjertats egenskaper», och fadren
sänder öfver sundet »ett äkta nordiskt handslag», ett enkelt tack,
beledsagadt af en varm tår och en ännu varmare önskan att
ännu en gång få se en så gammal och dyrbar vän i Stockholm
och på honom få hämnas all den godhet han i många år visat
hans resande vänner från Stockholm och nu senast hans barn.
I samma bref skrifver W.:
»Tegnér har nu utgifvit fullständigt sin sköna Poetiska Behandling
af Frithiofs »Saga, hvaraf i Iduna några Sånger varit tryckta. Det är vår
Iliad och underligt vore om ej Sångerna i Frithiof liksom Iliadens Rapso
odier, skulle komma att sjungas och deklameras öfverallt».
Äfven den förkättrade Hammarsköld har — efter några års
tystnad — låtit höra af sig hos Nyerup, som han hoppas icke
måtte hafva undandragit honom den vänskap och välvilja han
fordom haft godheten skänka honom.
Med Liljegren, som har den af Hammarsköld »så länge
förgäfves åtrådda lyckan att få besöka Köpenhamn», sänder han
hälsningar (Sept. 1819) och i samma bref omtalar han den åt
Nyerup tillegnade, af Hammarsköld och Imnelius utgifna
samlingen af folkböcker, liksom äfven sina »Anteckningar om Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
