Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmans-minnets innebörd. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Bellmansminnets innebörd.
tagit sig uttryck, är bekant. Att derför anse honom såsom varande
i botten pietist, vare långt ifrån oss; men att det sammanhänger
med hans humoristiska konståskådning, hans goda hjärta och
vän-sälla väsen, det torde vara obestridligt. Deraf den verkliga ömhet
och innerlighet, hvarmed han behandlar sina figurer, deraf den
ruelse, som ej sällan hos dem frambryter, deraf hans ofta gripande
skildring af sjukdomen och döden samt erkännandet af
undergångens grund och orsak i ett utsväfvande, regellöst lif. Men deraf
också hans framhållande af de bättre egenskaperna hos dem, deras
erkända sinne för musikens förädlande konst, deras förmåga att
uppfatta naturen, deras i det hela om konstnärslif påminnande
tillvaro, den ej sällan framträdande förnämheten och stolta svenskheten
hos männen, samt gratien jämte verkliga manér hos damerna.
Med humorn följer dock, isynnerhet då denna såsom här rör
sig bland det egentliga folket, att den likasom t. ex. hos
Shakspeare får en afgjord böjelse för cynism och ogeneradt använder
sådana ord och uttryck, som icke återfinnas i lexikon, men som i
stället möta oss i hela verldens literatur, en cynism, som, skärad i
qvickhetens eld, är alldeles oskadlig. Det skall icke nekas, att hos
Bellman förekomma saker, som icke kunna försvaras, dock sällan
i hans epistlar och sånger. I de flesta fall är hans skämt der så
öfverlägset komiskt, att det verkar rensande på den moraliska
luften i dikten, och man kan tryggt säga, att Bellmans själfsvåld icke
torde hafva förfört en sund natur, likasom ock att de mest
omtyckta och mest sjungna af hans sånger äro presentabla öfverallt.
Af det sagda framgår, att Bellman i djupet är humorist, men
han har därjämte skänkt oss rent komiska sånger, likasom ock enkla
idyller med skönhet och gratie, endast flyktigt berörande det
komiska. Men inom detta sitt stora område har han gifvit oss bilder i
alla komikens och humorns skiftningar, från den mest uppsluppna
burlesk till en tragik, som sammansnörer hjärtat. En så
omfattande förmåga eger i min tanke ingen annan komisk författare inom
verldspoesien. Och han är lika omfattande i ett annat hänseende,
nämligen i den konstform han valt. Han har visserligen mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
