Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmansmusiken. Af Adolf Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skapat dem för sina ändamål. Men samma tolkning kan
utsträckas äfven till förut nämda uppgifter, och Kellgrens yttrande om
epistelmelodierna, att däribland sådana finnas, hvilka »erkänna
samma skapare som versen», beror för sin rätta fattning ytterst,
liksom hela tvistefrågan, på hvad man då för tiden menade med
tonskapare eller tonsättare. Till äfventyrs menade man — såsom
Mankell anmärkt — detsamma som på 1500-talet, då de tyska
koral-bearbetarne kallades »tonsättare», oaktadt de i regeln aldrig själfva
uppfunno melodier, utan togo befintliga sådana och »satte» dem till
psalmtexten på ett konstmässigt utbildadt och med textens karaktär
öfverensstämmande sätt.
Så länge emellertid icke alla Bellmans melodier kunnat
uppspåras på annat håll, har man naturligtvis ingen rättighet att neka
möjligheten af att han själf kan hafva uppfunnit sådana. Här
vill jag blott anmärka, att flere melodier, som fordom af
traditionen särskildt utpekats såsom varande af Bellman, numera
återfunnits på andra ställen, t. ex. den berömda melodien till »Märk
hur vår skugga», som af Bagge upptäckts i ett divertissement af
den obskyre E. L. Zebell, och hvari Bellmans åtgörande inskränkte
sig till en ändring, som föranledde Kraus’ bekanta utrop: »Detta
f är värdt en dukat!»
Adolf Lindgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
