Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Bellman såsom skald bedömd af sin samtid.
tören sjelf sammanskrefna, eller från andra tungomål öfversatte»,
göra sig om det allmänna väl förtjenta.
Samma år dessa båda öfversättningar sågo dagen, hade
Bellman utgifvit sitt första originalverk, den lilla dikten: »Konsten
att uptäcka en obekant masque». Idéen var ej just originel,
utförandet föga att skryta med. Salvius påpekade emellertid äfven
denna skrift i sina Tidningar. Han gaf med ledning af dikten
en redogörelse för hvad en masque var, och om författaren tillägger
han: »Hans omdöme är märkeligt». Det är det första direkta
yttrande om Bellmans författareverksamhet, som vi påträffat*).
Skalden hade i denna dikt angripit de sociala
missförhållandena. I sina året derpå utgifna »Tankar om flickors ostadighet»
vänder han sin satir ciot det täcka könet. Han klandrar dess
dårskaper och hänvisar på den gamla goda tiden med dess rena seder
och flärdlöshet. Det var skarpa angrepp, han här gjorde och han
såg i förväg hvad som skulle följa:
Men hur lär man mig betala,
Som i en så skärper ton
Nalkat mig till nymfers tron!
Och han hade rätt i sina förmodanden. »Sanningen —
skrifver en samtida just med anledning af dikten — lides icke en gång,
när den framställes nakot och blått, utan måste liksom förklädas,
hälst uti främmande och nya drägter, om den skal blifwa
emottagen hos menniskoslägtet. Det bör därföre icke förefalla någon
oförmodeligit, om en skrift, som häcklar et helt kjön utan
undantagande för åtskilliga fel, hwilka ses allenast hos en del därutaf,
blifwer förkastad. Äfven som den bör förwänta sig deras
missnöje, som företager sig at tadla wissa seder och klädedrägter,
hwilka för sig sjelf äro indifferente, såsom wärkelige laster» 2).
Missnöjet kom också och en ganska skarp polemik
utkämpades på vers. Kort efter det att Bellmans dikt sett dagen, utgafs
1) Salvii Lärda Tidningar, 1757, n:r 96.
2) Bref om Åtskillige Åmnen, 1758, mr 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
