- Project Runeberg -  Samlaren / Sextonde årgången. 1895 /
101

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. 101

Det är — så synes det oss — blott och bart åt sitt missnöje med
Tilas’ bacehanaliska poesier, Oxenstierna i sitt bref velat ge ett
uttryck. Och det faller sig för öfrigt svårt att med hvad man
känner om Oxenstiernas förutgående och efterföljande förhållande
till Bellman förlika den uppfattning, som enligt Fryxells mening1)
skulle ligga i de anförda orden. Snarare är det väl dennes egna
»betänkligheter», som i hans skildring framkallat Oxenstiernas.

Vi tro oss sålunda kunna påstå, att Oxenstierna lika litet som
Gjörwell och Bergklint vid denna tid stöttes tillbaka från den
Bellmanska dikten. Att den »bildade allmänhetens» omdöme för öfrigt
ej i allo sammanstämde med Kellgrens, framgår af åtskilliga
omständigheter.

Vid början af 1760-talet finna vi skalden i riksrådet grefve
Gustaf Bondes hus. Han går der ut och in som en vän af
familjen och då och då följer han med till hemmet på Hesselby.
Han står på kamratlig fot med sonen, sedermera riksmarskalken
Carl Bonde och andra af den tidens »jeunesse dorée». De uttala
sin beundran för hans dikt och hans upptåg. En gång voro de
samlade ute i Spånga prestgård: vinet gjorde skalden uppsluppen
och med sina visor hade han sin omgifning att »skratta ochristligt» 2).

Med den gamle statssekreteraren Klingenstierna stod äfven
Bellman i umgänge. Den unge ädlingen Claes Ekeblad träfifar
honom i dennes hus. Under 1762 har han antecknat om ett
tillfälle, då han der var samman med skalden: »Bellman åt med oss
och lät oss höra sin ovanliga talang att efterlikna diverse djurs
läten» 3).

Vid sidan af dessa vittnesbörd om Bellman står ett annat at
Daniel Tilas, den bekante heraldikern. Denne berättar 1767 om en
bjudning i Stockholm, vid hvilken äfven Bellman var närvarande. Han
yttrar dervid om honom, att han »kan imitera all slags musique med
munnen, ända till orgor, och är eljest qwick af infall» — ett omdöme,
hvars senare hälft, äfven får anses gälla hans poesi. Till denna bjud-

1) Atterbom och Wieselgren delade denna.

2) Riksmarskalken grefve O. Bondes memoarer. Det ofvanstående är
godhetsfullt meddeladt af grefve Carl Trolle-Bonde.

3) Claes Ekeblads dagboksanteckningar. Kgl. Bibl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:16:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1895/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free