Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. 105
»i skämtsamma wersar är ej mindre lyckelig, än i de höga och
philosophiska ämnen». Hans naturskildringar berömmas och bland
hans allvarligare qväden finnas de, som kallas »oändeligen täcka».
När korrespondenten anfört ett litet stycke, Bellman skrifvit till
en sin vän, som stod i begrepp att gifta sig, utbrister han: »Kan
något wackrare målas än detta? Det är wår Bellman just
förbehållet, at på sådant sätt skrifwa.»
Att dessa loford och tankar om Bellman också i hufvudsak
voro den Göteborgska allmänhetens, kan tagas för gifvet. De
hafva icke blifvit motsagda, hvilket de i annat fall säkert skulle
hafva blifvit, och då Stockholmskorrespondenten engång infört
Bellmans grafskrift öfver sin moder ej i sin helhet utan i
stympadt skick, uppträder en insändare i ett af de följande numren
och skrifver: »I n.-r 115 och 116 af Edra Tidningar har Ni
infördt et af wår Swenske Anacreon, öfwer sin Moders dödliga
frånfälle, författadt, men til hälften stympadt Sorge qwäde; hwilket är
en werkelig förlust för Almänheten. Jag tror mig därföre göra
både Eder och det allmänna en tjenst, då jag det helt och hållet
öfwersänder, i hopp at det på lika sätt, af Eder, pä en gång
ut-gifwes»l).
Bland dem, som redan nu hyllade Bellman och förstodo att
uppskatta det ovanliga i hans konst, har man också att räkna
Gustaf III sjelf. Den snillrike konungen kunde svårligen undgå
att uppmärksamma skalden och skänka honom sitt bifall. Redan
tidigt hade Bellman stämt sin lyra till hans lof och i de varmaste
toner gifvit sin beundran för revolutionen luft. Mången gång hade
det lyckats honom att, som hans hustru sedermera något patetiskt
uttryckte det, »skingra de moln, som tacklösa mödor hvälfva öfver
konungars ögonbryn», och det hade skett utan att sången derför
urartade till smicker.
År 1772 hade Bellman för första gången gjort ansökan om
att få utgifva sina poetiska arbeten, men något svar på denna
hade aldrig hörts af. Följande år hade han åter uppvaktat kansli-
1) Hwad Nytt? Hwad Nytt? 1772—1777, passim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
