- Project Runeberg -  Samlaren / Sextonde årgången. 1895 /
129

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. 129

Bellman stod nu på höjden af rykte och erkännande, men
samtidigt lutade hans lefnad mot sitt slut. Han var redan, då
Akademiens belöning kom honom till del, gripen af den sjukdom, som
skulle lägga honom i grafven; ålderns krämpor instälde sig allt
svårare och det märktes lätt för den uppmärksamme iakttagaren,
att lifvets afton skymde:

Guldguler hy, matt blomstrande små kinder,
Nedkramadt bröst och platta skulderblad!
Låt se din hand . . . hvar ådra blå och trinder,
Ligger så svälld och fuktig som i bad.

Ännu en tid — och det rika sångarhjertat hade upphört att
slå. Den 12 februari 1795 var Bellmans dödsdag.

Med saknad och deltagande mottogs dödsbudet nästan
öfverallt i Sverige. I samtida bref är skaldens bortgång flerestädes
omtalad och genom den »pomp och solennitet», som utvecklades vid
begrafningen, lade hans beundrare sina känslor i dagen.
Samtidigt slöt man icke heller blicken för det stora och sköna, som
Bellman lemnat efter sig. Skaldens betydelse stod klar. Namnet
Pindarus, som Kellgren en gång gifvit honom, hördes ånyo och åt
hans skrifter förespåddes odödlighet.

I Danmark samma stämning som i Sverige. Sedan länge var
skalden der känd och älskad, hans visor allmänt sjungna och
efterbildade. Vid underrättelsen om hans bortgång införde också Kragh
Höst i Nordia en nekrolog, deri han kallade honom »en udmærket
Digter af en egen Art». Och något senare tog en annan
beundrare till orda och skref: »At kriticere hans Smag i sine
Bacchi-ske Poesier torde være et vanskeligt Foretagende, Bestaaer
Sma-gen i Overensstemmelse med Sandheden, i et rigtigt Valg af det
Sande, som giör mest Virkning, og i en höist naturlig Fremstillelse
deraf, kan ingen Feil i Smagen bebreides Bellman ... I
Alminde-lighed er det unægteligt, at Bellman var et aldeles originalt
Genie, saa originalt, at aldrig noget Land endnu har haft hans Lige»1).

1) Nordia 1795. II, 92-96, III, 103.
Samlaren, XVI.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:16:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1895/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free