Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne dikter om Bellman. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Tvenne dikter om Bellman.
ett sjelfsvåldigt barn af sin tid, full af dess svaghet och skröplighet.
Det var icke karakteren utan snillet, sora höjde honom öfver
mängden.
I.
:,: Secter Bellman för heder skull
Syns ock rida
Dock allt på sida,
Ty han är ju öfverste full :,:
:,: Som Poet han dock följa ses
Fram till griften
At Grafskriften
Upläsa, fast hans röst är hes :,:
Ty det vore mot skyldigheten,
At en broder i dieten
Ej skull’ resa dess ärestod :,:
Tyst, Trompetare, var så god :,:
Min Granne, stärk ditt mod,
Värm din blod !
II.
Cantate wid Bacchi Ordens Stormästares
Herr Notarien BELLMANS
Supponerade dödeliga afgång åhr 1771,
författad af den dödas sörjande wän och ämbets Broder
von Berchou, commendeur af Bacchi orden.
Bellman, en kong för Fyllhundar alla,
Nu lägges i sin mull.
Stormästaren, som haft att befalla
Orden, sjelf tumlar kull.
Stupar lik Kolmodin
Som ett annat swin :,:
Dess ordensbröder gå djupt i sorgen
Och foära’n till sin graf,
Heij, Musicanter! Bröder, gott morgen!
Pukor och walthorn tag!
Kihlberg, Prestafven wår,
Fram för liket går :,:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
