Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvilka voro de poetiska arbeten, som Bellman ämnade utgifva år 1772? Af Johan Flodmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Hvilka voro de poetiska arbeten, som Bellman ämnade utgifva år 1772?
K. bibliotekets, utan äfven med andra Bellmans autografer, men
icke kunnat vinna full öfvertygelse om egenhändigheten såsom
oomtvistligt faktum. Väl tyckas enstaka bokstäfver till formen
förete en viss likhet med Bellmans, men denna omständighet är
icke tillräckligt afgörande, enär dylika likheter kunna framvisas i
flera samtida handskrifter, hvilka ej äro Bellmans. Hvad som
väsentligen talar emot det gjorda påståendet är att karakteren i det
hela icke — åtminstone synes det förf. så — bär prägeln af
Bellmans handstil. För öfrigt äro snart sagdt alla skaldens
manuskript utförda med gammal svensk stil — undantagen äro ytterst
få och hänföra sig mestadels till de senare tidsskedena af hans
lefnad — då deremot uti det ifrågavarande s. k. fransk, eller den
i vår tid brukliga, blifvit alltigenom använd.
Af dessa skäl kan förf. för sin del icke anse handskriftens
egenhändighet vara stäld utom allt tvifvel, tvärtom synas de
honom snarare tala mot än för sådant antagande.
Men om ock denna fråga må tills vidare lemnas oafgjord i
afvaktan på det resultat, hvartill andra forskare kunna komma, —
hvad har man att tänka om handskriftens innehåll? — År
Bellman upphofvet till det samma i dess helhet?
Ja, vissheten derom torde till äfventyrs ej vara så alldeles
fastslagen. I l:a årgången af »Samlaren», sid. 128, meddelar
professor Schück att han i en honom tillhörig samling visor afskrifna
af Bellmans mångårige vän och nästan dagliga umgänge C.
Völ-schow funnit tvänne i vår handskrift befintliga sånger, nämligen:
»Systrar, hör sådan kostlig bassong», samt: »Bröders och systrars
glada lag», hvilka af Völschow uppgifvas hafva till författare den
förra Tilas och den senare Brandel. Härmed är ju »gärdet
uppgifvet»; ty kuuna två stycken — ja, vore det ock blott ett enda
— härrörande från andra upphof påvisas, så är tydligt att ingen
säkerhet gifves för att icke flera af samma kategori förefinnas.
Och i sjelfva verket vända sig de starkaste misstankarne mot det
största i handvskriften förekommande poemet med öfverskrift: »Elegie:
Parodie utaf Zephis» (skalden Creutz’ bekanta dikt), om hvilket det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
