Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några studier rörande Disa-sagan. Af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några studier rörande Disasagan. 37
hade nämligen Atlanticans vidtbekante författare trott sig finna ett
mäktigt stöd för sin åsigt om Norden såsom all kulturs vagga.
När Atlantican utkom, »vart det tyst i Europa för en stund».
Citatet1) målar förträffligt den häpenhet, som fattade hela den
lärda verlden, häpenheten öfver så mycken lärdom och så mycken
galenskap. Ja, nog innehåller boken med förlof bådadera. Hon
innehåller emellertid frön till undersökningar, som upptagna ur
nya, delvis motsatta synpunkter utgöra vår tids vetenskapliga stolt-
het. Det må förlåtas de män, för hvilka den nyuppdagade forn-
nordiska sagolitteraturen med aldrig anad rikedom först öppnade
sina friska källsprång, om de i sin entusiasm blefvo något onyktre,
om de bländades af det herrliga ljus, som kastades öfver våra
förut så dunkla nordiska häfder. Och så vördnadsvärd i sin ur-
åldriga höghet och kraft syntes dem denna bildningsform, att i
jemförelse dermed Greklands och Egyptens kultur för deras blick
krympte tillsamman till späda telningar. Förr hade ej heller på
allvar fråga uppstått om dessa kulturformers inbördes ålder, och
hieroglyferna hade ju ännu icke yppat sin hemlighet, som skulle
kullstörta alla föregående kronologiska sannolikhetsberäkningar.
Då nu våra lärde, som voro uppammade under den klassiska
bildningens inflytande, funno här framför sig en för dem nästan
ny, skild kulturform, blef deras första uppgift — näst publice-
randet af denna nya litteratur — att söka förmedla den gamla
klassiska och den nya nordiska verlden, och denna förmedling be-
stod i att söka analogier inom de skilda områdena. Det är näm-
ligen fantasien, hvilken först kastar analogiens lätta och sköra trådar
öfver klyftan, som skiljer bildningens olika områden, innan veten-
skapen kan uppföra en fastare förbindelse dem emellan. Detta
vetenskapliga förarbete blef i sjelfva verket, då det rörde sig inom
de olika bildningsformernas gudaverld, en begynnelse till hvad vi
i dag kalla komparativ mytologi, på språkens område komparativ
*) Efter P. Wieselgren: Sv. Skön. litteratur, III: 319.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
