Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfelt. Af Joh. Ax. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Werner von Rosenfelt. 105
Man blir nästan frestad finna det oberättigadt att under så-
dana omständigheter uttala något som helst klander öfver en så
blyg sångmö, som bör hafva anspråk på, att hennes alsters belt
och hållet privata karakter respekteras, äfven om af en händelse
ett exemplar deraf blifvit framdraget ur arkivens gömmor och af
profana händer öfverlemnadt åt offentligheten. Ett sådant sätt
att tänka förfaller dock genom det faktum, att Werner von
Rosenfelts dikter väl förmå bestå kritikens prof, och att de an-
märkningar, som kunna göras, i synnerhet mot formens ej alltid
vunna fulländning, till största delen förlora sin udd vid en jem-
förelse med den öfriga literaturen på den tid, under hvilken dessa
vittra öfningar sett dagen. Men derjemte äro de synnerligen väl
egnade att gifva lif och innehåll åt den ram af nakna data vi
kunnat framleta rörande deras författares lif, och att frammana
för oss bilden af den hädangångne krigaren, sådan han verkligen
var, bilden af en godhjertad och vänfast, tapper och fosterländsk,
gudfruktig, men för ingen verklig glädje främmande gammal karolin.
Hans poetiska arbeten återfinnas, enligt hvad vi haft tillfälle
att se, hufvudsakligen i två eller kanske rättare i tre editioner.
Den första, af honom sjelf besörjda upplagan från 16861) innehåller
tretton dikter, hvilka samtliga ånyo aftryckts hos Hanselli2).
Den andra editionen, som förvaras i manuskript i Upsala
Biblioteks Nordinska samling, innehåller, utom alla förenämnda, ej
mindre än 101 nya stycken8). Rörande sjelfva volymen anteckna
vi, att den han vara densamma, som Bechstadius 1714 sett hos
Werner Wattrang i Upsala, enär hans beskrifning på denna, ehuru
ytterst intetsägande4), dock äfven stämmer in på det Nordinska
1) Obs. tryckfelet hos Aurivillius, som lätt, men med orätt, kan leda
tanken på ännu en upplaga (fr. 1693).
2) Dock är att märka, att då Hanselli med en asterisk velat utmärka
dessa förut tryckta stycken, han med icke ovanlig vårdslöshet betecknat ett af
dessa såsom nytt (»Proposition» etc. 1672), och ett, som ej upptagits i 1686
års ed. (af det enkla skäl, att det ej förr än 1704 såg dagen: »Frögdethon» etc.)
såsom der tryckt.
3) således alla vi f. n. känna, utom Låfdichten öfver Stockholms stad.
4) »en tämmelig qvart».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
