Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Broman. 9
gynte, såsom annorstädes, swåra yppas, och kunnogt war thet jag
hos sådan farliga sjuka mig infunnit, Pestebölderne öpnat, och
läkedomar meddelat; så kom högwördiga DomCapitlets bref, at jag
oundwikligen Prest inwias, at så mycket bättre kunna betiäna them
siukom både til siäl och krop; emedan Presterne drogo sig undan
th ena faran». Att domkapitlet dock ej själfmant bevärdigat sig med
att kalla Broman till präst, som denne vill låta påskina, framgår af
konsistorieprotokollet för den 10 December 1710, där det heter:
»Hr Doct. Diurberg anmählte Mag. 01. Broman, at han begärer
ordines». Det hade varit domkapitlets mening att emedan farsoten
var synnerligen svår i Uppsala låta Broman resa till Hernösand för
att vigas utan att först behöfva godkännas i Uppsala. »Men efter
faran ökades, julehögtiden nalkades, och förenämde min morbroder
HI. 01. Kanik jämt måste innehålla sängen, nödgades jag, i Herrans
namn, anställa resan til Upsala, tå wäl HI. Mag. G. Wallin,
mötandes mig i Tierp, wille hafwa mig tilbaka på Hernösand. Men
emedan Upsala war så nära, reste jag tit in, finnandes wid
upwacht-ningen Höga fädernas stora förundran öfwer thenna farliga
ankomsten, med befalning, at på nästa dagen wara i domkyrkan och jämte
några andra Prästaämbetet iklädas, näml. d. 21 Decemb: 1710,
och emedan then hedern skedde, at then främsta stå, och långa
Eden högt upläsa, under tå brakel, starka och tiocka röken, blef
min hals och bröst så sårade, at olägenhet ther af i många
månader kiännas måste. Jag reste strax hem tillbaka, icke utan möda
at berökas wid färjestäder och många flera ställen efter Kungl.
Förordningen» x).
Redan när och fjärran känd för sin duglighet på många
områden, var det klart, att Broman ej kunde vara annat än eftersökt
som själaherde. En tid bortåt skötte han ännu ostörd den
ålderdomsskröplige morbroderns sysslor i Rogsta och Esbo, och både
morbrodern och församlingsborna vilja förmå honom att emottaga
pastoratet, »men som kyrkoherdehushållet war ganska widlöftigt,
äfwen af the många oförsörjde och hemmawarande söner och döttrar,
så ursächtade jag mig ifrån thetta».
År 1712 talar han om att äfven grannarna i Harmånger och
Jättendal vilja ha honom till sin sockneprest,
1) Ärkestiftets Herdaminne har (som ofta eljes) felaktiga upplysningar
angående Bromans prestvigning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
