Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Knut Barr.
är». Äfven hos Benzelius hade Broman före Justus’ utnämning
beklagat sig och anhållit om rekommendation till befordran.
Emellertid tycks han ej trifvas riktigt väl i Hudiksvall, ehuru han för sin
utkomsts skull måste söka där ledigblifna platser, ty ungefär
samtidigt bekymrar han sig inför samme Benzelius öfver sin »förwisning
up til Ultima Thule» och anhåller om divärse boklån för att »roa
mina lediga stunder at få kasta ögonen til Fäderneslandsens forna
handlingar, med tacklöst hufvudbry, sökiandes de Lärdes arbete
tigga, låna, hwilka at köpa fattigdomen förhindrar».
Hvad än Broman hade att vara missnöjd med, icke ser det ut
ändå, som om han med skäl kunde klaga öfver för många »lediga
stunder». — Frånsedt de sysslor som ofvan framhållits, hade antalet
på hans patienter för år 1714 — tio år efter begynnelsen af hans
praktik — stigit till den aktningsvärda summan af 1,062 stycken.
Året därpå lyser med det största antal, han gjort sig möda att på
siffran bestämma, nämligen 1,794 personer. För år 1721 »orkar» han
ej längre räkna patienterna.
Hans hustru synes ha varit honom behjälplig vid utöfvandet af
läkarpraktiken; åtminstone säges det i memorialet för 1716, då
Broman själf var svårt sjuk1) i fläckfeber, att hon med åderslagning
bistått flera personer än mannen själf.
Konsistorium fruktade, att Bromans läkareverksamhet alltför
mycket skulle inkräkta på hans ämbetsbestyr, och det förmanade honom
år 1719 att ej gifva skäl för sådana farhågor. Broman hade
nämligen sökt rektoratet i Hudiksvall efter aflidne rektorn magister Olaus
Enecopiander, och då ansökningen den 23 Mars 1719 förehades i
konsistorium, heter därom i protokollet: »Til Rectoratet synes ingen
annan kunna honom föredragas. Dock måste han sparsamligare
umgås med sjukas curerande, hwartil han förnimmes låta sig bruka».
Protokollet för den 10 Juni samma år innehåller följande om denna
sak: »Lades ad acta ConRectoren i Hudikswall, Mag. Olai Bromans
bref af d. 21 Mart. sidstl:e, hwaruti han förklarat, at honom til intet
men lända måtte, thet han låtit sig bruka til siukas curerande, tå
han aldrig någon tima therigenom har försummat i scholan»2).
Varningen kom väl närmast med anledning af att en del från Norge
hemtågande Karl XII:s krigare alltför mycket kräft Bromans hjälp.
1) »D. 4 August: siuknade så hårdt i digra fläckfebr: at alt hopp war ute
om lif wet: war sängel. alt til d. 10 Sept: =: men för hela landets förböner til
Gud fick hälsan igen».
2) Domkapitlets i Uppsala arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
