Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Knut Barr.
i grafven, »sedan hon öfwer hela året siuk legat af lungsot och i
Stockholm under Cur på hela somaren.» Äfven hon efterlämnade
sörjande make, dåvarande vice häradshöfdingen Anders Gropman,
»en makalöser man,» med hvilken hon endast tre år fick lefva
tillsammans, samt en liten son Fridolf.
Vi kunna ej förtänka den gamle fadern och morfadern hans
sorgeutbrott:
»När iag begynna wil på thetta åre1) skrifwa,
Så tilra tårar mång; min ögon mörka blifwa;
Min penna uhr min hand här faller; sinnen all
i dwala ligga, och min krop blir stel och kall.
Wi gamla Far och Mor nu barnalöse sitter,
Ho är wår ålders staf? Ho månd oss skiöta gitter?
Hå! hå! ack! sorg på sorg! Gud giute oljo in
Uti wår diupa sår, i hiärtat, siäl och sinn!!»
Under det följande året gör Broman med numera något osäker
handstil sina sista anteckningar i sitt memorial och »skaldar» sina
sista vers i sina Personalia och Händelser.
Memorialet innehåller följande memorandum för den 10 April:
»Sedan iag allena giort gudstiänst i Idenor och hållit Sockenstämma,
m. m., warandes dagen therefter på Hallen at bygga låta; kom mig
öfwer om aftonen en svår blodstörtning, som warade i samfälte 3
dygn, tå in allés räknadt, öfwer 3 stop blod skiftewjs genom mimen
utrinna månde; hwaraf iag matter å 14 dagar måste sängen
ine-hålla; dock D(ei) g(ratia) frisk igen.»
Och hans vers-biografi fortsätter berättelsen:
»Dock Gud; som ofta för; täckts thenna plåga ända,
Och hiälp med högra hand, som alt förmår, mig sända;
At iag och nu som för, kan syssla någorlund;
Fast kropen käning tar, af mathet mången stund.»
Denna vers är den näst sista. Ännu i den sista, skrifven med
betydligt darrande hand, bevisar Broman sitt inträsse att iakttaga och
anteckna:
»En allmän klagan är, att heta långsam, står eker,
Uttorckar säd och gräs, på åkrar, ängder, parcker.
Man ser förslagen ey, at skaffa goda år, (sic!)
Är bära lapperi; ty Gud allena rår.»
1) 1747.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
