Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Broman. 65
vända till Gunilla med hennes mans häst och öfriga tillhörigheter
med undantag af den diamantring, som Sigurd haft på sitt finger
och som Stilpho igenkänner ha varit hans egen. Han medskickar
också samtidigt ett bref, där han betonar sin egen redlighet,
Gunillas ostadighet och hennes mans otacksamhet, men säger sig vilja
förlåta dem och glömma hennes otro samt undertecknar episteln med
»Ständig drogen».
När drängen kom hem, blef Gunilla »betagen af en mächta stor
sorg, som likwäl mera ögonen än hiertat sårade». Hon satte sig till
pennan och skickade andra dagen samma dräng till Stilpho med
detta bref:
»Högt. Herre!
Icke utan tätt nedflytände tårar och hiertångest förmår min
sorgbetagna penna dessa ord framföra» etc. — Hon talar om sin
mans »obilliga uptog», hvari hon ingen skuld hade, om Stilphos
»oförfallskade wänskaps Pœdelighet», erkänner sin svekfullhet och
»förriga oförstånd», och försäkrar som sin »alldra högsta åstundan
och all som största längtan att få återwinna Stilphos högst angenäma
gunst och wänskap» och vill »framgent lefw^a hans käresta kära». —
Stilpho är dock en alltför »Genereux herre» för att icke hålla för
»onödigt och oanständigt å nyo söka och begiära det honom en gång
war nekat. Slutandes nogsamt hennes ostadiga sinne, så wäl af
hennes ryggade lofwen, som af then stora längtan hon nu arbetade med,
at winna en annan man, knapast twenne dagar efter, sedan hon
förnummit sin mans dödel. afgång.» Han tog hennes förslag »äj
högre upp än att han beslöt för sig sjelf i giörliga måtto wara til
skyllig tjenst redbogen».
4.
I fjärde kapitlet befinner sig Stilpho tydligen kvar å samma
»hof», där enviget ägde rum. Det innehåller en berättelse om en
hans dröm och dess uppfyllelse. — Han tyckte sig se en mängd i
olika färger prålande blomster »titta och koxa af och an, hjt och
tjt, upp och neder» och vända sina blad för sol och vind. Och
»blå-fiädrade skrikor, swarte thorndyflar, Pennrika giäss, skinnlena
flädermöss, giordkrypande mullwader, och andra åtskilliga diur, komma
då och då, och afbryta den en Narciss, den en Tulipan, den en
Hyacint, den en Amaranth, Pion, Näjlikeblommor, Iris, Mödomsört
eller Springekorn, Orchis, och flera sådana, achtandes intet ålldren,
mogenheten och storleken, mycket mindre nyttan; allenast at de
Samlaren XVIII, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
