- Project Runeberg -  Samlaren / Adertonde årgången. 1897 /
75

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olof Broman. 75

så ske skulle, Jag får gifwa mig upp åt Danmàrck; hon är ock
derifrån kommen, och håller orten kiär».

Allt går de älskande väl i händer, jungfruns moder ger med
nöje sitt samtycke, och man börjar göra förberedelser till bröllopet.
Och trots åtskilliga stämplingar af flickans forne friare att »omwända
Jungfruns sinne» eller »taga Thorgilsson af däga», går detta på
utsatt dag af stapeln »med hiertans fägnad, af Pipor och horn,
springande och lekande, så att alla förundrade sig, i synnerhet öfwer den
lust då sig yppade, enär Brudgummen och Bruden gingo uputi
Brudesängen, om aftonen».

9.

Efter en tids smekmånad reste Stilpho ifrån sin unga maka
hemåt för att där ställa allt i ordning för hennes mottagande, som
skulle ske efter tre månaders förlopp. —

»Men icke långt efter ’Thorgilssons afresa, begynte samma Cavallieurer,
hwilka förr plägade giöra visit hos denna Cecilia, medan hon ännu ogift
war, engagera sig hos henne, hwilket hon och giärna tålte, efterlåtan des
det så mycket hälldre som gambla wanan är swar ombyta, och hennes
man nu fiar ran war, hwilken Ijkwäll hädanåth skulle heta hennes man och
wara i all händelse förmyndare och bära fadersnamnet. Men att kunna
detta så mycket mera fördölja och lönt hålla, stod hon hwar morgon med
wåta ögon inför modern, låtsande som hon jämrade sig öfwer den tjden,
den nu för henne syntes ledsen och lång wara, af den längtan hon hade
til sin man; föregifvandes att hon dag och natt in om lychta dörrar wille
wara allena, utan at någon af gårdsfolket skulle oroa henne.»

Till sin man skrifver hon ett bref, fullt af längtan, och hoppas,
att han skall vara lika trogen som hans »trognaste Cecilia». Med
sin resa gör hon sig likväl icke brådt, ty hon »fant sig mera nöje1)
hafwa der hemma till sin begiärlighet af många, än borta af en»,
och Thorgilsson fick länge nog efter den öfverenskomna väntetidens
slut förgäfves »skoda ut genom Salsfenstren efter hennes ankomst;
det dock äntehn hände en aftonstund». — »Hon blef mycket wäll
undfägnad, och hållen i högsta heder; men sedan ett åhr war
framlupit», började hon ånyo »idka och åtanka den gamla wanan», så
att inom kort y> Cour ti smi er hos henne fritt adr esse hade».
Naturligtvis måste härigenom hennes äkta mans kärlek börja svalna;
emellertid förebrådde henne Stilpho endast i all vänlighet, hvilket
dock ledde till att hon »efter några åhrs förlöp, endast der efter

1) Står nöjd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1897/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free