Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Broman. 77
Thyre, och att han det sända skulle, på den och den wägen, då
Thorgilsson kom. Han lof wade det uth, sedan han ett kläde och ljtet salt, med
en eller annan Penning af fruen, emottagit hade; Pigan reste hem,
mötandes sin husbonde 2:ne mihl ifrån hofwet på Danmarck. Han frågade henne,
huru köpslagningen gådt. Hon sade. wäll: Ett skepp kommer innan kort
ifrån Hardanger, som föhrer fiskwahrorne. Han sade, hällsa hem, til min
Cecilia! Pigan swarade. Ja! Herre. Lycka! Lycka! De skilldes åt; pigan
kom hem, berättandes för sin fru, huru allt bestält war. Fruen war nu
dubbelt glad, både öfwer Thorgilssons bortresa, som i synnerhet öfwer det
som stämplat war om Thorgilssons död; och begynte derföre så mycket
mera låta Caressera sig, som hon tänckte, alldrig mera böra fruchta för
sin man. Hon begynte anställa Collationer, anbindandes de käkesta
kärleksbussar, som funnos; plägande dem med kosteliga drycker, och förnögde
dem med liufliga Caresser. Detta wahràde hemma en god tjd bortföre;
men huru det gick til med Thorgilsson, som borta war, wil wi säja. När
han kom på den wägen, som Pigan och Finnen öfwerlagt om; kom fuller
Thyret tillrandes; men lyckan war Thorgilsson så bljd, att det träffade hans
tienare, som han hade med sig, så at han föll af hästen, och ward! efter
en fiärndels tjma, död. Denne drängen, som han Thorgilssons trogne och
gamle tienare warit, tog Thorgilsson sielf, och begrof honom brede wjd
wägen, på samma rum, afdragandes honom, medan han ännu lefde, hans
Rock, den han tog med sig, jempte hästen. Detta skedde på en stor skog
eller ödemarck, hwarest och skougsröfware gemenl. hade sitt tillhåll; hwilka
och nu kommo fram, anfallandes Thorgilsson med största häftighet. Men
han en rask Herre och tapper krigsman, fullbytte dem alla, så at de som
intet blefwo dräpne, tog sin säkerhet i acht, medelst flychten. Dock
emedan de ganska månge, men ljkwäl swaga woro, forskämde de hans Rock,
at han nödgades draga sin döda tienares, som och tamm el. skön war.
Sedan han alla beställningar förrättat, begaf han sig åter på hem wägen; Och
om en aftonstund i mörkningen, kom han rjdandes in på sin gård,
hafwandes på sig sin tienares kläder, som förr sagt är. Då fruen blef honom
warse genom fenstret, wardt hon mächta glad, menandes, att nu är
Thorgilsson säkert död, och drängen är allena hemkommen. Hon sprang
förthen skull hastigt ut emot honom, säjandes: Det war wäll, att I intet
skaffade den leda Thorgilsson tilbaka, hem igän. Huru war skottet? Blef han
genast död, eller fick han intet pjnas? Stilpho sade: Min Cecilia! Hwad
är det I säjen? Och i det samma kunde hon finna, at hon tagit
Thorgilsson -för drängen; förthenskull blef hon så hastigt betagen af häftig skräck,
att alla hennes lemmar darrade, och hon af stor fruchtan föll neder på
Jorden, och emedan hennes wäsende, medan han borta warit, så mycket
skaffat, at hon tämmelig hafwande war, hwar af ock fruchtan tilltog, kom
födslostunden på henne, då hon måste lemna sitt ljf i samma stunden.
—-Stilpho Thorgilsson lät taga henne up, och begrof hennes kropp, resande
en sten öfwer högen, på hwilken detta ristat war:
Thorgilsson högg stenen efter wän sin, som alla wänner hade och
skötte wänskapen och kärleks Ellden, så at hon så häftigt bran, att hon
hastigt slocknade ^. 1\ f. \ .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
