Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 Knut Barr.
sig ganska fast inrotat, högfärden fått öfwerhanden, jalousiet och kärleken
til wjnet wäxte ju längre och mera, så at han alldrig kunde wara henne
til behag, eller lefwa efter hennes wilja, den han fuller, men alt fåfängt,
hade sökt med åtskilliga medel, rätta; finnandes råd, warningar,
förmaningar, bön, hotelser, näfst och slag mera lända til större ondsko än bättring;
hwar af han begynte mer och mera utaf hiertans sorg aftaga, att han
om-sjder måste intaga sängen; då honom ock detta öfwerkom, at denna hans
Eagnila esomoftast med hwassa ord öfwerföll, derföre att ingen styrcka eller
qwickt blod i hans kropp war, war andes mindre benägen til det som henne
kärt war, än suggan til dantz och kräftan til plogen.
Enär Stilpho Thorgilsson hade försökt detta, uti en winter, förmådde
han intet mera, än at han omsjder utmattad mera af ängslan och hiertans
sorg, än annan kroppssiukdom, dödde och lemnade denna Bagnila, som
sedan lefde efter sitt egit behag, men med liten ährewördning och skamfult
ryckte, åtniutandes fuller, alt medan godset räckte, goda dagar; men sedan
hon det förslösat, måste hon stanna i de tanckarna, att hennes galenskap
har warit ganska stor, önskades intet högre, än at hon aldrig mått se och
åtniuta det hon åtniutit, sedan hon nu så eländig, usall och arm blifwit.
Det berättas, att å then tjden Stilpho Thorgilsson hade måst innehålla
sängen, han sammanskrifvit en liten tractat, den han kallat gifto-reghr;
hwilken ljkwäl intet igenfinnes, utan allenast några få Verser här och der
af samma hans wärck1), hwilka så lydande äro:
1. At giftas är en ting; en ting är wist at giftas;
En ting som ansas bör, men reslas, sållas, sichtas.
Mer agnar, boss och fnas, mer snärp, damb, fiun och tirs
Här fins, än uti Rog, korn, hwete, er ter, hirss.
2. Sig gifta, är full sant, som gifwa sig en annan;
En gift en gåfwa är, som gifs åt twå tillsamman;
Men mången sannar, at sig gifta, gift är ta,
När en, en giftig, ond, förgiftig wän måst ha.
8. Beråd ell’ Brud hon sägs af fult berådda mode;
Men önskand wore det, at alla wore gode!
Brudgum är Brudens gum, ell’ gumme, gomman, man;
Brudlöpt af Brud och loft, ett Bröllop säjas kan.
9. Lät sådant löfte ske, med fullom, gillom, skählom;
Ty wärre wärcken är, i hugen än i hählom;
När Bruden blifwer man, och mannen warder brud.
Hur’ illa går det då, som soo med gyllen-skrud?
1) Alla de »igenfunna» stroferna äro här anförda, af numris 41, 43 och 50
dock endast tvä rader utaf hvardera. N:ris 25 och 43 ha i manuskriptet tillagts
efter de öfriga som »additamenta».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
