Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Knut Barr.
35. Kunn ljka swårt haa ro; hur’ wil då äntligt blifwa
Med de oljka, som mer orsak haa at kjfwa;
Exemplen äre få, bland hundrad’ tusend’, ett,
At twå oljka haa, til slutet, nöjet sedt.
36. Tänck äj at du dock bljr ett mönster framför alla,
Thet kan full liufligt, godt, i högen för tig falla.
At taga den elF den; men tänck kärleken har
I mahlört bytt sig bort; fast han den bästa war.
40. När-man sig handla wil, et ting som knapt 2 Öre
Kan kosta; wil man dock wäll-wisligt see sig före;
Och är det mera wärdt, tänck då hur tancken far
Nu hjt, nu tjt, at en et elagt gods äj tar.
41. Så må man mycket mer sig huxa om, när högen
Åkommer at en wän sig kora kär och trogen. — —
42. Dock måttlig korfwar bäst; man kan så snart i wahlet
Taa starr för höö; af wähl så kommer en i qwahlet.
När Nagellfari seer til Snutefari, då
Så Dyngefari han gemenligt råkar på
43. — Det gods nu pröfwat är; men sän en godset nått,
Så måst han hafwat qwar; det ware ondt ell’ godt.
50. Af Penngar modet är, samt Qwinno-herre wallde;
Dock kunn’ de swinna bort, fast en uhr sion dem hällde;
51. Om Paddan ähro får, och kommer fram i Huset;
Och pigan tages upp til Bondens fru i huset;
Så märck! hon glömer strax det stånd hon förr i war
Och tig med knorr och morr, med bannor intet spar.
52. När någon ädell Särck, måst dra Oädell Skiorta;
Påminna en sitt stånd, fast sällan då är borta;
Hur jämrar hon sig: Ack! Ack mig! Min lycka nu!
Twj mig som sådn’ en tog! Jag har kunn blifwit fru.
55. Som största plågan är, en ondan Maka hafwa,
Den en skal släpas med, til thes en läggs i grafwa;
Så kan en alldrig här någn större fägnad nå,
An när man kan en from och liuflig maka få.»
Denna sista strof är den goda sens-moralen. Och så är
berättelsen slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
