Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några nya Nordenflychtiana. Af J. Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några nya Nordenflychtiana. 103
likaledes 300. Skaldinnans kusin Carl Klingenberg har kvitterat för
dem båda. Carl Nordenflycht (n:r 89) fick 422 daler1).
Såsom framgår af det aktstycke, jag här längre fram aftryckt,
hade skaldinnan, som det vill synas kort tid efter branden, vändt
sig i en böneskrift direkt till konung Adolf Fredrik och klagat sin
nöd. Hon ställde härvidlag, som vanligt, icke sitt ljus under ena
skäppo. Hon hade, skref hon, haft att »fägna sig af åtskillige
utländska Lärdas attention och Brefväxling» samt vore den enda af
sitt kön i det dåtida Sverige, som »dristat sig att gifva Publicum
del af den vitterlek hon sig kunnat förvärfva». Hon tillskref därför
sitt sällsamma öde att »i en så uplyst tid, som denna» hon »nästan
varit den endaste som saknat uppmuntran», medan alla andra, som
ägde »någon snillegåfva till Fäderneslandets gagn och heder» eller
arbetade i Skaldekonsten, erhållit sådan. Enligt Adolf Fredriks
påskrift den 16 Juli 1751 på suppliken hänvisades skaldinnan
emellertid till samma håll som öfriga brandskadade med den påföljd, som
vi ofvan sett.
Det inventarium öfver sitt förlorade bo, hvilket skaldinnan
emellertid den 17 Juni 1752 inlämnade till styrkande af sin ansökan,
låter oss kasta en blick i ett ganska fint och dyrbart litet hem med
flera spår af ett gammalt välstånd, hvilket redan 10 år förut gått
sin kos. Där fans sålunda en i Hamburg tillverkad clavecin
värderad till icke mindre än 3,000 daler, ehuru fru Nordenflycht
blygsamt nog blott uppfört densamma till 1,800, vidare en omgång väfda
(savonnerie-)tapeter samt en rums-möbel klädd med tjockt rödt siden,
delvis ostindiskt, delvis s. k. triumphant. Gångkläderna synas
däremot, med undantag af en »helt ny» robe af siden, ha varit mera
enkla. Hvad skaldinnans mor beträffar, märkes bland hennes bohag
»en svepning af holländskt lärft». Man kommer härvidlag att
minnas dotterns vackra »Nyårsönskan» till modren (Q. T. 45, s. 53), i
hvilken det säges om den sistnämda, att hon föraktar allt jordiskt
och i stilla lugn betraktar de »högre ting, som bana vägen till ett
saligt slut». Alls inga smycken eller silfversaker uppgifvas i
förteckningen, hvadan denna del af lösöret säkerligen blifvit räddad.
1) Bland öfriga personer, som fått ersättning af dessa medel, märkas
kammarherren Daniel Tilas (n:r 34), som fick mäst af alla, näml. 1,078 daler (nast
i ordningen är kammarrådet Braunerhielm, n:r 152, som fick 1,116) samt
arbetaren på slottet Pehr Hilleström (den sedermera bekante målaren), som fick
24 daler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
