Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några nya Nordenflychtiana. Af J. Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 I. Kruse,
underhandlmgarne rörande denna sak utgjorde Carl Nordenflycht, som man
ser af brefven, mellanhand. Brefven äro intressanta därför också, att de
så tydligt visa den inre förändring till det bättre, som Anders Nordenflycht
undergått. Hans bref vittna om, hur hans syn i lifvets och arbetets hårda
skola blifvit klar och sund, och man får ett intryck af en starkt arbetande
menniska genom de rent tekniska och praktiska resonnemangerna öfver
bruksverksamheten därute, hvaraf brefven vimla, och den fordran på en rent
yr-kesmessig utbildning, som Anders Nordenflycht ställer på adressaten, såsom
att denne bör fullkomligen lära sig hammar smide o. s. v. Man ser också
af åtskilliga yttranden, hur strängt Anders Nordenflycht numera fördömde
sitt och adressatens forna lefnadssätt och affärssvindleri. Det första brefvet
slutar han sålunda med dessa ord: »i fall vi med hvarannan å nyo
entre-penera, måste det skie på ny räkning, och sannerligen på hel annan grund,
än vårt förbigångna ungdoms-raserij, dit ingen må se till rück, utan at
med lotts hustru bli förvänd til en saltstod. Jag förmodar altså at tiden
och åldern haft så hos min herre som mig den värkan at nu mehra bygga
sin lefnads sätt på hel annan grund». I det andra brefvet heter det på
ett ställe helt kärft: »Min herre kan vara säker at här finna sin räkning:
så framt ej Caffehus, Källare, Selskap, spel, galanterie och prackt ännu
anses för nödvändiga, hvilket alt jag här ej prestera kan».
Icke blott Gari Nordenflycht utan äfven skaldinnan och den öfriga
familjen torde hafva fortsatt förbindelsen med den frivilligt landsflyktige
Anders Nordenflycht, om jag nämligen gissat rätt i tolkningen af ett ställe i
skaldinnans Reuterholmska korrespondens. I ett bref af den 3 Juni 1754
förekommer nämligen en passus rörande en »Damon», hvilken jag tror
skola beteckna Anders Nordenflycht, af följande lydelse:
»långväga ifrån, har jag icke hafft tidning på et halft år, icke heller
någon af famillen, de äro i stor oro men min stiärnande1) tröstar mig.
utan tvifvel är dämon siuk, ty vore han död skulle det väl hörts af, tyckes
mig. jag vet helt vist, at jag får se honom, Sosom han var.
Skaldinnan tyckes här i ordalag, som fått en lätt färgning af tidens
smak för mystik, antyda sitt hopp att en gång åter få se sin broder, som hon
kanske hållit mycket af för hans vinnande och lysande sidor, under det
hennes då så unga ögon icke hade kunnat se det dåliga, som fans hos
Anders Nordenflycht eller, kanske rättare, hade framkallats af hans ungdom,
lifliga fantasi och dåliga umgängesvänner, såsom Erland Broman och andra.
Af de ofvan nämda brefven från Gurland ser det ju också onekligen ut,
som den kris Anders Nordenflycht genomgått haft ett hälsosamt inflytande
på honom, och kanske ligger det i systerns ord ett visserligen naivt och
orimligt hopp uttaladt, att brodern måtte blifva åter sådan som han var,
innan de dåliga umgängesvännerna demoraliserade honom.
Några tillägg till 3 af Bilagorna i Monografien har jag slutligen att
meddela.
1) Den från österlandets religioner och i medeltidens demonologi
förekommande tron på stjern-andar eller astral-andar, som ansågos stå i umgänge med
och utöfva inflytande på menniskorna, har väl lefvat upp igen under 1700-talets
starka strömningar af mystik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
