Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om för fattararvoden under frihetstiden. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anteckningar om författararvode!! under frihetstiden. 159
hans Psychologia rationalis tre år senare finnes utgifven »impensis
Salvii», som därför enligt ett ännu bevaradt kontrakt1) erlagt ett
författarearvode af 12 dlr per tryckark. Vida mer erhöll naturligtvis
Linné; redan 1745 betalte Salvius för Flora Svecica och Historia
ani-malium 18 dlr per tryckark2) och tolf år senare för femte upplagan,
af Systema naturalis ej mindre än 50 dlr, »oaktadt», säger Gjörwell
i sitt bref till Warmholtz d. 15/n 1757, »jag ej tror att ark. Linneus
tillskrifvit 50 nya eller andra ord».
Den nämde Salvius har gjort mer än någon annan för den
svenska bokhandelns höjande, och hans driftighet satte honom i stånd
att betala större arvoden än andra boktryckare. Sålunda öfvergick
förlaget af vetenskapsakademiens skrifter 1748 från Greflng till
honom, då han förband sig att för handlingarna betala årligen ej
mindre än 2,000 dlr (motsvarande 100 dlr per ark) och för talen
30 dlr per ark. Den förstnämda summan minskades dock sedan till
1,200, och då efter »den med så stor egen förlust frikostige Salvii»
död Lange 1776 öfvertog förlaget, ansåg sig denne ej kunna bjuda
mer än 800 dlr (Gjörwell till Warmholtz 21h 1776). Denna
nedgång behöfde ej bero på minskad afsättning, utan har väl varit en
följd af den med den stigande kursen ökade kostnaden för papper
och tryck8).
Sämst var det utan tvifvel stäldt för de skönliterära författarne;
jag har icke sett ett enda fall anfördt från denna tid, då en skald
för någon sin dikt erhållit direkt arvode af boktryckaren. Det är
också rätt betecknande, att man nästan aldrig finner privilegium,
skyddande för eftertryck, begärdt för skönliterära verk (Sahlstedts
samling af verser är ett af undantagen); populära dikter aftrycktes
ock flitigt i skillingstryck såväl som i tidningar och andra samlingar.
Hvad beträffar romaner och noveller, så var detta ett vitterhetsslag,
som ju först mot frihetstidens slut började blomstra upp. Under
sådana förhållanden voro liksom förut dedikationer och panegyriker
de enda medel, hvarigenom den obemedlade Vitterhetsidkaren kunde
1) I K. B. Handl. rör. skrif- och tryckfriheten, hvarest ock flera uppgörelser
mellan vetenskapsakademien och Salvius.
2) Linné, Svenska arbeten utg. af Ährling, I: 155.
3) S. skrifver till J. Apelblad 1758 (Berg. Saml. XL 769) ang. ett dennes
arbete (väl den 1759 utgifna resebeskrifningen öfver Sachsen), att han aldrig förut
»för slika arbeten, hvaraf sällan göras mer än ett förlag», betalt mer än 15 dlr
arket i arvode, men nu ville gå in på A:s begäran, då han i allm. ville stå väl
hos de lärda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
