Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22.
Verlden hade aldrig en stor och förträffelig människa, som ej
mycket lidit, vågat,*och vunnit.
Men törs man säja at alle de store människor varit olycklige?
Nej! Menniskor göra icke et steg på jorden, utan i och genom
nöje.
23.
Dårföre äro de så kallade lycklige, ej annat än kalfvar: de
kunna se mildt ut, de kunna dansa och hoppa; men ingen ting känna.
24.
Lycksaligheten — består icke i endanhet af godt, godt; d. ä.
monotoni, okånsla, dofning, död — utan i harmonien af nöje och
smärta. Så som en stor musik, af ljud och dissonancer. Och alt
stort för alla sinnen.
Det år omöjligt at begripa, at det eviga väsendet eller naturen,
som aldrig något kunnat rubba, störa — icke skulle gå efter sin
oinskränkta lag af oändeligt lif: d. å. af sit egna lif.
Men naturen af al fullkomlig, ren, och oförstörd varelse är alla
des delars innersta öfverensståmmelse til et, eller des hela lif, (D. å.
at allas lif år i och genom allas).
Nu kallar man en sådan flera tings öfverensståmmelse til et
(som år godt), skönhet: ty denna ligger altid i det rätta och
fullkomliga. Och all ren varelse har en sådan öfverensståmmelse:
således är den en skönhet. Men naturen år den högsta varelsen:
således den högsta skönhet.
I denna slutföljd tyckes alting vara rent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
