Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus Ionæ Angermannus och uppgiften om Heming Gadhs bok de Pastore. Af Richard Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 R. Steffen,
honom med mycket beröm på ett par ställen äfven i Sveriges sköna
Litt. D. I—III. Bland sin tids mest framskjutna, personligheter har
han väl ej varit, men helt säkert en bland dess ädlaste. Och i ett
tidehvarf, som i kulturelt afseende har så många mörka bilder, är
det glädjande att kunna dröja vid någon, som visar helt andra,
ljusare och mildare färger än dem, af hvilka vi vanligen mötas.
Om också Petrus Jonæ Angermannus genom sin bildning, sitt
klara vetande och sin fördomsfrihet kanske så mycket skilde sig från
sin tid, att han just därför ej kom att utöfva så starkt inflytande på
densamma, som dessa egenskaper i och för sig kunde låta förmoda,
så kunna dock hans humana tänkesätt, uttalade i hans skrifter, och
den personliga dygd, som lyser öfver hans gärning, ej hafva undgått
att verka välgörande, åtminstone så länge han lefde. Och skulle
också hans sådd delvis hafva fallit på hälleberget — ty den kristliga
kärlekens representanter hafva ej alltid varit de, som starkast
förmått röra upp andarna — så har han dock i sitt stift varit en
organisatör af rang och en statsintressets samvetsgranne befordrare.
Petrus Jonæ föddes i Arnäs socken, Ångermanland, i Lundeberga
gård, hvarföre hans son, som sedermera också blef biskop i Wexiö,
kallade sig Lundebergius. Gick först i Gefle skola, promoverades
till magister i Jena och användes, att sluta af notiser i hans skrifter,
såsom privat lärare redan under sin vistelse i Tyskland. Blef 1588
rektor i Arboga skola, 1590 kyrkoherde därstädes, och »förestod så
thet ämbetet, at hwar man medh glädie honom hörde, och när han
ther ifrån wardt källåder, sörgde hela Stadhen. Och effter kärleken
war then Församblingen och honom emellan så starck, reste han
ther aldrigh förbi, vthan vthi sina resor them helsade. The på sin
sidho fängnade honom lijka som han hadhe warit theras daghlige
Lärefadher»1. På Upsala möte 1592 tillhörde han de 12 bisittare,
hvilka jämte biskoparna skulle vara ordföranden till råd och biträde.
På riksdagen i Söderköping 1595 förordnades han till biskop i Wexiö,
kallades på riksdagen i Stockholm 1609 till den förnämligare och
rikare biskopsstolen i Skara, men afbad sig densamma och
förblef i Wexiö till sin död 1630. »På riksdagar och möten visade
han lärdom, klokhet och allvarsamhet», undertecknade ärkebiskop
Abraham Angermannus’ dom på riksdagen i Jönköping 1599.
Skickades samma år, enligt Werwing, jämte några andra som sändebud
af hertig Karl till Finland att söka förmå det finska befälet till
underkastelse.
Likpredikan öfver Petrus Jonæ Angerm. af Nicolaus Krokius, Calmar 1630.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
