Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus Ionæ Angermannus och uppgiften om Heming Gadhs bok de Pastore. Af Richard Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus Jonæ Angermannus. 19
för all förfordring hoos them j Öffuerheetz stadh warit haffue, så
och all wenligheet hoos Ridderskapet, all trooheet hoos Brödherna
j Presteståndet, all tillbörligh lydhna aff Menighe man.»
Till sist några ord om Petrus Jonæ såsom andlig talare. Som
allbekant är, måste denna tids vältalighet mätas efter en synnerligen
blygsamt tilltagen måttstock. Formen var visserligen icke någon
oväsentlig sak, tvärtom; men formkrafven sträckte sig ej längre än
till ett pedantiskt iakttagande af ett eller annat slags
dispositionsregler. Det var lärdomsbegreppet, som dominerade;
skönhetsbegreppet kan knappt sägas existera. Endast undantagsvis torde
predikanten i förra hälften af 1600-talet hafva medvetet eftersträfvat
en skön form.
»Vid 1600-talets början», säger Schück, »stod predikan och vägde
mellan tvänne ytterligheter. Å den ena sidan lopp föredraget fara
att — ehuru ofta behandlande frågor af värkligt praktiskt intresse —
i följd af predikanternas polemiska ifver sjunka ned till ett rått
pö-belspråk, å den andra hotade det att förfalla till ett lärdt pedanteri,
att öfvergå till ett systematiskt uppställdt vältalighetsprof utan
egentligt värde för åhörarnes religiösa lif.»
Petrus Jonæ Angermannus’ predikan kan ej sägas hafva hemfallit
till någon af dessa ytterligheter. Den polemiska ifvern är honom
ganska fjärran. Och lika fjärran är han från ett rått språk. Det
är sällan han tillåter sig en drastisk bild eller jämförelse. Jag kan
knappt säga, att jag funnit en sådan mer än en gång. Då han talar
om att man skall ge allmosor, så förmanar han att göra detta ännu
i lifvet, och inte så att den gamla spottvärsen kan tillämpas:
»Han nu giffuer,
Ty han ligger;
Men om han inte låge,
Hans gåffuor wij aldrigh såge.
Och giffuer han tå matkar sin lekamen, och ägodelarne
arff-uingom, som inte rädas röra widh mammon, vthan låta flyta som
watn om stenar, så att een godh närare bekommer een godh
för-tärare. Och haffua the gamble licknat sådana karga menniskior wid
giöde swin, så länge the ligga på gödestijgan, så taga the alt thet
tilbärs, och vnna ingom medh sigh: Men när the äro slachtade,
haffua the både korffuar och flesk osparda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
