Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus Ionæ Angermannus och uppgiften om Heming Gadhs bok de Pastore. Af Richard Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus Jonæ Angermannus. 21
Förgriipa sigh och många ibland Befalningzmännerne, som mena
sigh tiena Rentekammaren til godo, Godze fougtar sinom Herrom och
Adelsmän mycket förwerfwa, när inkomster wancka at lijfzsaker . . .
Ty är thet een önskande ting j landet, när höge Öfwerheeten icke
brukar mandråpare, wåldzwerckare och hoorkarlar til Befalningzmän,
medh mindre the medh alfwar låta see, at the samma last af
hierta! äre wordne fiender och för sitt fall icke fella, thet kall them böör
alfwarligen vthföra.»
Han fordrade sålunda det föreskrifna dödsstraffets tillämpande,
men därvid måste man lägga märke till, att han i hela sin predikan
endast talar om och syftar på sådana brott mot sjätte budet, som
voro verkliga äktenskapsbrott och som medförde stämplingar mot
en makes lif, barnamord och dylikt. Det tyckes också hafva varit
några synnerligen svåra fall, som upprört honom, och man kan
tydligen märka, att det är lika mycket för ståthållare och
befallningsmän han läser lagen som för menigheten.
Men äfven uti denna skarpa straffpredikan tröstar han slutligen
dem, som bedröfvats öfver sina synder och hafva ett uppriktigt
uppsåt till bättring. »När diefwulen, som icke afståar at bedröfwa,
för-skreckia och förfära, på thet högsta anfechtar then som fallin är,
skal honom thet swaras, at ther medh hafwer menniskjan icke
försedt sigh emoot Satan, vthan emoot Gudh allena, then sigh store
feel låter afbidia. Så sant som iagh lefwer, säger Herren, iagh wil
icke syndarens dödh, vthan han omwender sigh och lefwer.»
I sådana predikningar verkade han sålunda uteslutande med det
predikade ordets enkla makt, och i allmänhet ansluter han sig i
afseende på uttryckssätt närmast till de äldre reformatorerna.
»Predi-canten skal sådana ord och Lijknelser brwka, som the olärdaste och
meniga hopen kan förstå och så sin predican ända, att
Tiensta-folck, som Gudh fruchta och flijt wilia anläggia, är mögeligit begrijpa
och behålla. Then predicar wäl, som eenfåldigom (the mesta och
största hopen äre) tienar. Ty wil ock wara aff nödenne, att
predican haffuer sitt retta mått, att man Menigheeten medh longsamheet
icke så öffuerladar, att hon Predican hwarken förstå eller minnas
kan ... Ty Menniskian är så swag, hälst i predican; warder hon
för lång, så minnes hon intet begynnelsen, thet mitt i Predican
wardt talat förstod hon intet, och then tredie parten warder hon så
ledze wid, att hon kan honom intet höra.»
Då han ej vände sig direkt till folket, följde han i allmänhet
tidens vanliga predikosätt, men äfven här med en viss måtta i af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
