Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- E. G. Geijer. Bidrag till en literär karakteristik. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
E. G. Geijer.
Bidrag till en literär karakteristik.
Om Geijers ungdom, om hans studier och andliga växt, intill
dess han tjugusju år gammal på allvar träder fram som författare,
är vår kunskap ganska ofullständig. Hans bref till hemmet röja,
huru innerligt hans hjärta hängde fast vid alla hans kära därborta
i Värmlands skogar och visa hans lifliga intresse för musiken,
alltifrån barndomen lifvet igenom hans följeslagerska och trösterska,
men om hans intellektuella sysselsättningar få vi af dem icke mycket
veta. Först i sina Minnen gaf han några antydningar om sin
ungdoms långa, hårda kamp, »åt ingen förtrodd», för att komma till
klarhet öfver sig själf, sina krafter och sin uppgift.
I den andra, oskrifna, delen af dessa Minnen hade Geijer enligt
en anteckning ärnat omtala fyra sina lärare: Neikter, Dahl, Boethius
och Höijer. Den förstnämde, skytteansk professor, förvärfvade icke
något stort rykte hos samtid eller eftervärld, men var otvifvelaktigt
en ganska märklig man; han var en af de första här i Sverige, som
fäste uppmärksamheten på Shakspere, och hans inträdestal i
vitterhetsakademien har af Sturzenbecker förskaffat honom namnet »en
tegnerid före Tegnér». Mera känd och uppskattad var Christoffer
Dahl, professorn i grekiska, som utöfvade stort inflytande på
universitetets ungdom. Men af filosoferna, framför allt af Höijer, mottog
Geijer dock de djupaste intrycken. »En oändlig förmåga att
emottaga, en receptivitet utan gräns» tillägger han sig själf såsom ung,
»men så utan själfbestånd och liksom utan personlighet, att det ofta
var mig, som om en skugga skulle kunnat undantränga mig och taga
min plats». »Däri ligger ock», fortsätter han, »den oemotståndliga
dragningskraft, som filosofien på mig utöfvat. Henne endast har jag
studerat af behof, allt annat af föresats eller nöje. Kants, Fichtes,
Schellings skrifter ha under åratal ej kommit af mitt bord; hvarom
deras utslitna ryggar i min bokhylla ännu vittna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:17:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1899/0065.html
