Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. G. Geijer. Bidrag till en literär karakteristik. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. G. Geijer. Bidrag till en literär karakteristik. 63
Geijers förhållande till den nya skolan och dess medlemmar låter
sig, hvad det yttre beträffar, lätt fastställa ur hans egna bref och
yttranden i den Hammarsköldska brefväxlingen. Såsom student var
han för dem alldeles främmande, liksom han då öfverhufvud knappt
synes hafva kommit i beröring med andra än sina landsmän och
musikaliska vänner. Först genom sina skrifter blef han känd för
fosforisterna, men något närmande följde ej omedelbart; i bref till
Tegnér säger han sig (d. 18/3 1811) icke hafva någon personlig
bekantskap med dem. Något senare lärde han väl känna Hammarsköld,
enär denne för sin vän Livijn kunde förtälja om dikten öfver Karl
XII, innan ännu vederbörande häfte af Iduna publicerats1. Då Geijer
1812 återflyttat till Upsala, kom han ganska snart i närmare
umgänge med den nyromantiska kretsen där, ty i december betygar
Atterbom för Hammarsköld, att Geijer »är en hederskarl», följande
år se vi dem i förtrolig brefväxling med hvarandra, och därmed var
en vänskap dem emellan grundlagd, som varade lifvet ut, störd blott
för någon tid af det Geijerska affallet. Fosforisterna ansågo
därefter Geijer såsom hörande dem till; de togo den lifligaste del i hans
framgångar och till deras kalendrar lämnade han bidrag. Vid Geijers
installation 1817 samlades de omkring honom, såsom Schröder
berättar i ett bref2.
Tidigt började ock allmänheten inräkna Geijer bland anhängarna
af den nya skolan. Tegnér berättar i ett bref från 1812, att Wallin
vid ett sammanträffande i Örebro då förklarat, att Iduneserna blott
voro »en utgrening af den s. k. nya sekten», och att han ansåge
Geijer »redan för förtappad». Med tiden blef denna åsikt
allmännare, och Geijer var icke okunnig härom; i brefven till sin fästmö
och till Adlerbeth antyder han ett par gånger, att han därför var
illa sedd på högre ort, och att detta förhållande kunde blifva ett
hinder för hans timliga lycka 3.
Lika ensidigt det vore att göra Geijer solidarisk med
fosforisterna, lika ensidigt vore det att förneka det innerliga sambandet
dem emellan. På romantikens botten stod Geijer såväl som
Atterbom och dennes kamrater, och i kampen mot upplysningen gingo
1 Bref rörande Nya skolans historia, utg. af Frunck s. 383.
2 Se härom Hammarsköldska brefväxlingen för dessa år.
3 Geijers kritiska behandling af vår äldsta historia gaf äfven senare
anledning till slikt missnöje; Brinkman skrifver till honom d. 22M 1826: »I allmänhet
anses af våra magnater den historiska kritiken ännu som ett slags fosforism».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
