Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. G. Geijer. Bidrag till en literär karakteristik. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Otto Sylwan,
af sagorna, och Rääf kritiserar med dem i handen Geijers dikter.
Att den sistnämde själf känt dem, kan måhända icke bevisas, men
förefaller mycket antagligt1.
Att Oehlenschlägers nordiska dikter varit bekanta för Geijer, är
ganska säkert, och dessa kunna väl hafva gifvit honom impulser och
lifvat hans intresse för de gamla ’göternas’ saga och sång. Men
behandlingssättet är åtminstone i de bästa Iduna-dikterna fullt
själfständigt.
Beträffande Geijers förhållande till den nordiska mytologien
torde några ord här vara på sin plats. Uti hans anmälan af Iduna
heter det: »Nordens mytologi är själf poesi och en af de djärfvaste
och betydningsfullaste gestalter, hvari poesien någonsin uppenbarat
sig. Att göra den känd och förstådd skall blifva ett bland de
förnämsta föremålen för denna skrift. Det skall ske såväl genom
undersökningar om dess väsende, som genom öfversättningar från de
gamla sångerna. Men lätteligen skall medgifvas, att det
verksammaste medel att göra den känd vore att själf poetiskt använda den;
därför skall poesien i dessa blad framdeles få allt mera mytologisk
halt». Uti detta första häfte förekom en recension af Nyerups Edda;
uti hvilken, efter några inledande betraktelser öfver mytologiens
förhållande till religion och vidskepelse, en enkel och populär
redogörelse lämnades för gudaläran sådan den i detta verk framträdde, en
redogörelse, som är alldeles fri från de fantastiska och krystade
ut-tydningar, i hvilka Atterbom och Ling excellerade. Med all sin
romantiska läggning hade dock Geijer ett sundt verklighetssinne, en
respekt för fakta och en kritisk läggning, som afhöllo honom från
slika utsväfningar i falskt djupsinne.
Det löfte om poesi med mera mytologisk halt, som Geijer
gifvit, och som klingar halft som en ursäkt, lämnade han för egen del
ouppfyldt. Och småningom kom han beträffande denna sak till
åsikter, hvilka beteckna ett affall från den äkta götiska dogmatismen.
Dennas representant Ling hade med alla sina energiska, men
otympliga försök, hvilka redan af samtiden, några få trogna entusiaster
undantagne, betraktades såsom misslyckade, blott lämnat vapen i
händerna på motståndarne. Uti Geijers uppsats om de nordiska
myternas användande i skön konst finnes också åtskilligt, som kommer
1 Huru främmande den isländska literaturen ännu var för de lärda framgår
af Palmblads yttrande i bref till Hammarsköld d. 14/io 1815: »I Breslau läser en
professor isländskt språk och literatur, och i hela Upsala kan ingen hvarken
docens eller discens tre ord dylikt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
