Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiografi och Censur under frihetstiden. Frågan om en rikshistoria om Karl XII. Af G. Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 6. Hallendorff,
dess folk, kunde vara för] nationalfåfängan, så hade den likväl sin
mycket betänkliga sida från svensk synpunkt. Äfven de bland dessa
framställningar, som allenast eller öfvervägande med beundran vände
sig kring Karl XII, kunde blott med största ofullständighet gifva
teckningen af honom och hans förhållanden, då de måste stödja sig
på i tryck tillgängligt material jämte en och annan skäligen lös
utsaga af händelserna ej alltför nära stående personer. Många viktiga
drag måste blifva utelämnade eller misstydda, och därigenom kunde
Karls och svenskarnes hållning i talrika punkter komma att framstå
i alldeles skef dager. Därför kunde det med skäl kännas såsom en
uppgift af nationell vikt att få en från synpunkten af Sveriges ära
och intresse tillfredsställande skildring af Karls regeringstid — allra
. helst som ett stort och talangfullt skrifvet historiskt arbete var
ägnadt att öfver landet kasta en vetenskaplig och litterär glans,
knappast mindre än den krigiska och politiska, som följde af de
bragder och statshandlingar, det tecknade.
Redan vid den andra riksdagen efter Karl XII:s död skall man
hafva fäst uppmärksamheten på att konungens historia borde skrifvas1.
Under de närmast följande åren hafva åtskilliga enskilda svenskar
känt sig manade att inom blygsamma proportioner lösa en dylik
uppgift2, men hvad man ansåg sig behöfva, var ej dylika privata
försök med deras talrika brister och luckor utan ett helt eller halft
officielt arbete, en verklig rikshistoria. Då rikshistoriografen Jakob
Wilde af sina andra arbeten var förhindrad att öfvertaga denna
uppgift, öfverlämnades den år 1722 i stället åt den berömde vältalaren
Johan Upmarck-Rosenadler, censor librorum och nu försedd med
kansliråds värdighet. Oaktadt kanslikollegium vidtog ganska
omfattande åtgärder för att fullständiga den samling af bref och akter,
som ställdes till Rosenadlers förfogande, kom denne icke att lägga
någon egentlig hand vid verket, hvilka nu de grunder hafva varit,
som ställt honom hinder i vägen3. Från början af 1730-talet höres
ej mera om hans tillämnade stora arbete. Uppgiften kom i stället
1 Westrin, Konung Karl XII.s sista egenhändiga bref, i Historisk
Tidskrift 1895, s. 334.
2 Se bl. a. vol. F 111 (4:o) U. U. B., en Karl XlLs historia i manuskript,
författad af Johan Funck, då tjänsteman i riksarkivet och genom sina anhöriga
— bl. a. farbrodern Thomas Funck, öfverste och 1711 sändebud af Karl XII till
Porten — väl bekant med en del förhållanden under krigstiden. Johan Funck
själf blef sedermera landshöfding i Upsala län och dog 1773 — enligt Anrep.
3 Se härom närmare Westrin, anf. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
