Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk metrik. Af Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Lydia Wahlström,
att jaraberna i värsradernas början här ofta utbytas mot
koriam-ber t. ex.
Högre än solen själf,
Högre än månans krets.
Vida värre äro sådana anomalier som:
Men tu, o Siäl, fordom kropsens lifgifvarinna,
Nu en ny himlens gäst och säll invånarinna.
Eller epodens sista värsrad:
Vi gå nu med sorg tillika
Breda rosor på din graf
Med stor vyrdnad, med stor ånger
Tala ditt rena beröm.
Om cesur en säger Lagerlöf, att »den inträffar i våra värser»,
när betoningen råkar falla »antingen på ett enstafvigt ord in
pro-gressu versus eller på ett flerstafvigt ords sista stafvelse. Gesuren
märkes icke lika starkt och är icke häller lika angenäm på alla ställen
i värsen, utan den kan byta plats efter olika skandering och
utlämnas i somliga värser alldeles».
Så följer en uppräkning af värsarterna, hvilken i själfva värket
fullkomligt motsvarar den, som igenfinnes i 8:de kap. af Ärvidis
bok, ehuru termerna äro olika. Lagerlöf så väl som Årvidi bygger
indelningen på stafvelseräkning, men då den senare talar om
tro-kéer och jamber, omskrifver den förre i sin rädsla för de antika
»pedes» detta med den vida obekvämare angifvelsen af, om värsens
första stafvelse är »elevata» eller »depressa». Och då Arvidi ägnar
fyra kapitel i sin bok åt de daktyliska och anapestiska värsmåtten,
förbigås dessa alldeles af L. Visserligen uttalar han häller ingen
förkastelsedom öfver dem — en tystnad, som Gefle-kollegiet förklarar i
följande enkla ord: »men då det är bättre göra undan ett, innan man går
till något annat, lämnar jag dessa slag till en mera bekvämlig tid».
Men då Lagerlöf, som ofvan är anfördt, talar om elevatio och depressio
såsom omväxlande i hvarannan stafvelse, hvilket yttrande jämväl
upprepas i Collegium Sveticum (se.s. 10), finner jag häruti endast en
återklang af Opitz’ ord: Denn in dem ersten verse die erste Sylbe niedrig,
die andere hoch, die dritte niedrig, die vierde hoch und so fortan
—•–––-ausgesprochen werden, Wiewol nun meines wissens noch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
