Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk metrik. Af Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Lydia Wahlström,
betydde utan tvifvel en kraft och värksamhet, som uppmjukar
åhörarnes sinne och stämning genom värsfötternas, ordens och
värsra-dernas konstnärligt sammanfogade byggnad, hvarför dessa rytmer
rent af falla inom musikens område». Här citeras Isak Vossius:
De efficacia Rhytmorum, d. v. s. De poêmatum cantu et viribus
rhytmi Oxford 1673. Lagerlöf fortsätter: »Många hafva visserligen
sträfvat efter, att den svenska hexametern skulle motsvara den
latinska, men de ha snarare åstadkommit skuggan af hexameter än
en värklig efterbildning däraf», bland hvilka märkas Stjernhjelm i
Herkules och Bureus i en vars, hämtad ur den på latin af »salig
Joh. Schefferus» öfversatta Konungastyrelsen. Här följer citatet af
Burei leoninska hexameter:
Visdoms början sann är visst Guds alfvara fruktan.
Vis mig visan man, den i yngskone ratade tuktan1.
Lagerlöf betonar, att dessa värser mycket afvika från de
latinska reglerna, men vill icke därför alldeles förkasta användningen af
klassiska värsmått i svensk poesi, utan nöjer sig med att varna
idkaren af denna konst från att binda sig vid »en tvåfaldig lag», både
meterns och rimmets — similis sorms syllabarum. — För att få rim
måste man nämligen ofta söka mindre lämpliga ord, »hvilket de
gamla latinska skalderna hafva plägat akta sig för, såsom den
ofvannämde Stjernhjelm, hvarför han ännu läses med nöje».
Här återrinna vi sålunda, ehuru i mera allmän form, samma
varning, som vi förut observerat i Introductio brevis, då det gällde
alexandriner med rimmad cesur. Vidare prisar Lagerlöf här något
utförligare de 12-stafviga värserna, »som på grund af sin värdighet
pläga förtälja hjältars och berömlige mäns lof och ha sitt namn från
några gamla galliska skalder, som på detta slags vars beskrifvit
Alexanders bedrifter». I detta sista afseende upptager Lagerlöf
således Ravns åsikt med förkastande af Opitz’, att deras förste
uppfinnare var en italienare med namnet Alexander.
Härpå följer indelning af den modärna (stafvelseräknande) värsen
i maskuliner och femininer allt efter rimmets beskaffenhet. »Några
tro, att detta slags vårs med saracenerna blifvit införd från Asien,
men detta är ej säkert, enär icke otydliga spår finnas af, att de
därförut varit öfliga hos oss». Slutligen tillägges den anmärkningen,
1 Citatet alltså = det hos Schück och Warburg I 248. Jfr den
svensk-latinska uppl. af Konungastyrelsen 1669.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
