Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om de under Gustaf III herskande estetiska åsikterna. - I. De vittra tidskrifternas kritik. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ode»1. Äfven andra ansedda författare råkade illa ut. Om
Wellanders operatext Thetis och Pelée heter det, att den är »full af
poetiserad prosa, visserligen äfven här och där af nonsens»; om
Bergklints dikt ■ Välgörande!, att den är medelmåttig som de flesta af
vittra sällskap prisbelönta skrifter, om Celsius’ Gustaf Wasa*slutligen,
att där »i hela stycket ej finnes en enda rad sann episk poesi».
Vida nådigare visar sig recensenten mot sådana författare, som
skrefvo i den komiska genren och i synnerhet Hallman lof ordas för
sina förträffliga parodier. Lidners fabler och fru Lenngrens
öfversättning af Ovidius’ heroid Dido till Æneas berömmas också,
hvarvid det tillägges, att det är en sann fröjd för en fosterländsk
recensent att då och då kunna loforda ett stycke. Leopolds Ode öfver
kronprinsens födelse väckte en sådan beundran, att en bit
meddelades i öfversättning. »Und doch», heter det så med hänsyftning på
Kellgrens kritik, »ist diese Ode getadelt worden, aber so
jungensmäs-sig, så abervvitzig, dass die Kritik darüber als ein Beispiel von
un-besonnener Anfahrung angeführt werden känn». Men slikt var ju ej
så mycket att undra på, då man i Tyskland icke hade försyn för
att kritisera själfva Klopstock. — Slutligen må nämnas att Regnérs
Parnass röner mycket erkännande.
Som man finner talas här ett ganska rättframt och
osminkadt språk, och just därför äro dessa yttranden värda att lägga
märke till. Den vanliga fackmässiga, så att säga officiella kritiken
var, såsom af det föregående framgått, ännu ytterst tam, rättade
sig i själfva verket långt mera efter en författares sociala ställning
än efter hans verkliga förtjänster och lämnar oss därför icke häller
något tillförlitligt uttryck af samtidens omdöme. Detta måste man
i regeln söka i förtroliga meddelanden. Men de okände
recensenterna i Lüdekes Archiv hafva tydligen varit vida mindre bundna af
hänsyn än deras kolleger i tidskrifterna, och därföre har jag velat
fästa uppmärksamheten på detta hittills föga begagnade arbete. Man
får däraf, tror jag, i många fall en ganska tillförlitlig kunskap om,
huru omdömesgilla personer vid denna tid bedömde den
nyutkom-mande literaturen, och sålunda kan äfven häraf ett och annat
bidrag hämtas till kännedomen om den estetiska ståndpunkt den
bildade allmänheten vid 1700-talets slut intog.
1 Måhända var det med anledning häraf Rosenstein 1786 i Svenska
akademien klagade att Lüdekes Archiv gaf oriktiga begrepp om den svenska
vitterheten. Se Ljunggren, Svenska akademiens historia.I: 97.
Otto Sylwan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
