Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om de under Gustaf III herskande estetiska åsikterna. - II. Leopolds ”Critiska anmärkningar vid hjeltedikten: Tåget öfver Bält”. Af Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds »Gritiska anmärkningar.» 79
Och do 4 Mars följande år skrifver han, att han vid hemkomsten
ämnar söka utgifva en afhandling om tyska litteraturen, som han
anser allt för litet känd i Sverige. Om också sysslandet härmed
icke kom Leopold att glömma sin gamla kärlek till Frankrike, bidrog
det likväl att skärpa hans blick och göra hans uppfattning
själfständigare än förr.
Med sin mångsidiga bildning stod då Leopold, större tänkare
och mera teoretiskt bildad än Kellgren, mera behärskad än Thorild,
vid sin återkomst till Sverige hösten 1784 som den, hvilken bäst
var rustad att intaga platsen som vårt lands främste smakdomare.
Och han dröjde icke att intaga denna plats. Det var i början
af år 1785 Gyllenborgs »Tåget öfver Bält» utkom, och redan d. 19
April s. å. kan Leopold skrifva till Lindblom: »Ändtligen har jag
hunnit att tåga fram i almänheten med mitt långsamma tåg».
Leopold hade emellertid ännu i friskt minne det på sin tid så omtalade
»Odet med anledning af kronprinsens födelse» 1778, och att det ej
var utan en viss oro han denna gång framträdde för offentligheten
framgår af det nyss anförda brefvet, där han, efter att enträget ha
bedt Lindblom säga sin uppriktiga mening om skriften och äfven
»drifva» Tingstadius därtill, längre ned omtalar, huru han på
omvägar tillställt kanslern ett exemplar men ännu ej fått något svar från
denne. Eller skall man fatta detta blott som en artighetsgärd från
Leopolds sida? Vare härmed huru som hälst — kritik uteblef visst
icke, om den också ej kom från detta håll. Men därom längre ned!
För att förstå fulla räckvidden af Leopolds »Kritiska
anmärkningar» måste man erinra sig, att ännu vid denna tid epopén
allmänt ansågs för litteraturens krona, att det ännu i det adertonde
seklets sista decennier för mången djärf skaldefantasi hägrade som
ett lockande mål att skänka sitt land ett epos, som skulle blifva
dess stolthet och en kär egendom för allt folket. Icke heller Sverige
hade gått fritt för dessa förkrympta och degenererade ättlingar af
Homeros’ sånger, och hvad värre var, utöfvarne af dessa poetiska
synder ärades af många som nationens välgörare. Utan tvifvel hörde
dessa epos till de diktslag, som äro dömda att själfdö. De voro allt
för artificiella för att länge kunna hålla ut i kampen för tillvaron —
äfven af samtidens bildade svenskar var det helt säkert få, som läst
Bältiaden1 — men det är Leopolds förtjänst, att deras dödskamp
i Sverige blef så kort.
Se Kellgrens yttrande, Samlaren VII: 123.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
