Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Bidrag till kännedomen om de under Gustaf III herskande estetiska åsikterna.
- III. De estetiska åskådningarna vid universiteten. Af Gustaf Gjörloff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III. De estetiska åskådningarna vid universiteten.
Den Gustavianska perioden är af ingripande betydelse för vår
svenska vitterhet. De äldre skaldernas mera välmenande än lyckade
försök att lära muserna »spela och sjunga på svenska» tillhörde en
förgången tid och förstodos ej mera. Men det var ej blott
vitterheten, som hade omskapats, hela tidens bildningsideal hade blifvit ett
annat. Den elegante världsmannen med sin lätta esprit, sin franska
upplysningsfilosofi och sin renodlade smak hade trätt i stället för
den skolastiske lärdomspedanten i den tunga dräkten. Romartogan
hade aflagts för den franska habiten med kras och spetsmanschetter.
Och i samma mån universiteten ej förstodo denna tidens ändring,
i samma mån sjönk deras anseende. Universitetet var konservativt,
tidsandan tenderade åt radikalism. I hufvudstadens vittra kretsar
yttrar sig föraktet för den ofruktbara universitetslärdomen ganska
ohöljdt. Stockholmspostens notiser från det akademiska lifvet
beledsagas gärna af någon spefull anmärkning. Kanske var dock denna
ringaktning i någon mån öfverdrifven. Väl är det sant, att tidens
stora tankar ej utgingo från lärdomens högskolor. En Kellgren, en
Leopold, en Thorild voro inga akademici. Men det fanns dock äfven
vid våra universitet män, som förstodo tiden, som i mycket voro
framför den. Sådana män voro Neichter i Upsala och Porthan i Åbo.
Båda hyllade väl mer eller mindre den gällande franska smaken.
De hade väl icke, åtminstone i början af sin bana, helt lyckats frigöra
sig från Boileaus och Voltaire’s inflytande och voro heller inga
direkta vapendragare för det Thorildska känslosvärmeriet eller den
Lidnerska tårpoesien, men de hyste dock bägge en vida
fördomsfriare uppfattning af skaldekonstens väsen och ändamål, innehållets
betydelse och reglernas värde, än den ortodoxa franska skolans män.
»Ärfarenheten har öfverflödigt bevist, huru litet reglor gagna poeten»,
skrifver Neichter i ett referat af sin afhandling De poesi tragica *.
Och han fortsätter: »Reglor i skaldekonsten böra icke vara annat
I n:o 20 af Tidningar utgifne i Upsala 1775.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:18:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1900/0099.html
